god jul i stugan!
Det har ju hunnit hända lite sen sist jag skrev, hehe....sorry hanna o crillan.... det tar för lång tid att berätta om det, även om strippkillen från Göteborg, ryske operasångaren på akerbrygge, gästebudet för narkomenerna i kyrkan, kvällarna på Btiz med Hanna hade gett bra små anekdoter får dessa snällt vänta tils den som frågar kan få höra de live.
Vad jag kan dela är lite om den storhelg som stundar och hur man i detta land laddar för det! Idag är det faktiskt lite vitt på marken och det är nödvändigt med vantar o det e ju alltid något för annars har julstämingen lyst med sin frånvaro, jag gjorde ett desperat försök med att överkompensera för detta genom att äta mängder med clementiner och dricka glögg (som jag egentligen inte gillar) samt lyssna på smörigaste julsångerna jag kunde hitta ( a la Kenny Rogers) dygnet runt. Men det hjälpte föga. Så i fredags, det vill säga den 15 ( sista praktikdagen) var jag bjuden på julbord med anställda och frivilliga på Töyen. Alla norska vänner gick omkring och pratade med förväntning i stämman och sucktande blickar om detta. Pinnekött är det man äter på jul, och det låter ju mysigt så jag gav mig glatt in i det lyriska konversationerna om denna mat vi skulle få! Väl framme på den stora dagen sätter vi oss ned och stämingen e på topp. Maten dukas upp. Pinnekött, inte allskött mysigt grillat på en pinne som jag trott, nejnej, det är torkade saltatde revben som man lagt i blöt och kokat upp till fest. 60% ben, 38% fett och sen lite galet salt kött man får jobba en halvtimme för att få av. Detta serveras med kokt potais (inget spännande där) samt kålrotsstuvning. färgskala på maten: grått, med inslag av det glansiga fettskyn man ska hälla över alltihop. Norrmännen jublade när maten bars in. Jag gav det en chans nåt har man lärt sig av att fara världen över, man smakar altid, men det va faktsikt svårare nu än när jag o karin blev serverade helstekta sparvar i Kenya. jaja, jag log mitt sötaste till kocken o han skrattade tillbaka, så fick jag kyckling och biryani som han ställt undan i tillfälle av okultiverade svenskar! Annars var festen jättetrevlig.
åker till uppsala lördag 23:e tills dess ska jag sälja dyra köksateraljer till stressade norrmän!
Snakkes.
det blir så lätt så fel.
Haha, det här med norskan kan verkligen ställa till problem! Jag va på besök på narkomanhem, pratar om livets allvar med en män i 40 års åldern och o delade ut våfflor för glatta livet, en herre vill ha lite mer sylt och jag replikerar snabbt o glatt, Javisst, säg bara snälla! och reser mig upp för o hämta. Snälla hehe svarar han vill du jag ska kalla dig det. Ehhh...va? Det visar sig att snälla på norska är svenskan motsvarande raggarors, puman/bruttan/snäckan.
Jag fick jobba hårt för att få tillbaka min seriösa socialarbetarroll, och fick rabbla facktermer om behandlingsmetoder och sociala teorier ett bra tag för att jobba mig upp till den statusen igen! Chefen på stället o alla andra narkomanherrar fick sig ett gott skratt då.... får väl bjuda på det, haha, just när man tror man e duktig....
På regn fronten intet nytt. Börjar ana en andra syndaflod......
kom julstämning kom
Men Oslo har bestämt sig för att regna bort. Det regnar jämt, och nu e det så mycket vatten på gatorna att man knappt vet vilket håll alt vatten kommer från. Det ger ingen julstämning för fem öre, att jag dessutom kommit på att norrmännen inte äter lussebullar och att jag inte kommer gå på nån julkonsert med våra vackra svenska julsånger ( nationalist javisst) börjar gör att paniken kommer krypande. JAG ÄLSKAR JUL. Så mycket att min pappa för några år sedan tvingade min mamma att ha kvar gran pynt o laga en extra julmiddag i februari för att en viss dotter satt i Indien och missade årets högtid.
Jag måste ta mig en prat med svenska Hanna här i Oslo. Åtgärder måste vidtas. Julstämning måste fås.....
det var länge sen......JAG VET!
Jag vet att det var över en vecka sedan jag skrev sist därför sätter jag mig här just idag när det inte har hänt någonting för att ta igen lite!! Jag har jobbat 11 timmar idag, först på narkomancafeét ( vilket e ska det egentligen vara fjong på??) sen på köksinredningsbutiken! Nu e jag lite trött måste jag erkänna, man e ju dessutom till åren kommen, har ju gått och blivit 24 (detta är oxå en pik till Josef.) Men vila, nähädå. Karin Myrin kommer hit om några timmar och hon ska ha en säng med lakan och en kudde så det ska fixas nu, men det gör jag med glädje.Och nynnandes på lite norskmusik. Har fått en skiva Norsk hiphop av en kille. Klovner i Kamp heter gruppen och på skivan hittar man texer som" å kvinnekropp å kvinnekropp, det fineste som er finni opp" man kanske borde ta illa upp, men det låter så oskyldigt på norska!!
Rapporterar mer om helgen senare.....
I Palau bor 21 000 människor.
Som ni kanske förtår är detta en gulgruva för fakta nördar som mig själv. Denna behändiga lilla sak ska få ersätta det lilla anteckningsblock jag ständigt bär med mig i väskan i tillfälle man ramlar över något som kan va bra o veta!
Jag fick boken av min alldeles underbara pappa i söndags. Min familj hade nämnligen konspirerat mot mig och jag som inte för ett ögonblick tror att min mamma skulle kunna ljuga sin dotter rakt upp i ansiktet satt i söndags kväll i foaljen i ett av Thons ( norges svar på Kamprad) hotell i stan för att möta vad jag trodde skulle vara en främmande busschaufför som skulle ha med sig min vinterjacka skickad av mina föräldrar i uppsala.
Det tog mig nästan hela kvällen att riktigt komma över chocken, men in spatserar en glatt leende fader, han var verkligen nöjd med sig själv och min mammas insats att lyckas överaska mig, under hela kvällen kunde han ge ifrån sig lite mysmummel ljud om hur chockad jag såg ut, och hur bra planen lyckats.
Dom e fantastiska mina föräldrar!! Massa kärlek, Jo
världens konstigaste problem?
Nu ska jag och knarrBH:n ut o dansa. Hoppas att musiken e tillräckligt hög.....
dagens ord
Hjälp tiden verkligen rinner iväg och jag hinner inte riktigt med. Har ju vart i Göteborg då, detta var i sig en massa små äventyr för jag har inte varit där den jag o Crillan var o hälsade på farmor Margareta. det var typ 10 år sen ( jag vet att det låter överdrivet längesedan Crillan, men det är skrämmande sant....) jaja, efter mycket om och men lärde jag mig vart brunnsparken låg och därifrån utgick alla mina uppdrag! Tack Max för boende mat o prat! Tack Karin för guidad tur på båt, det där med charmade sjömän får stå för dig, tyckte allt de var lite svårflirtade!! haha, skojja bara, det var iallfall jättekul o se Karin, hon strålade mer än vanligt ( jo, det gick tydligen) och det är alltid kul att se folk som hamnat rätt!!
Eftersom det var längesedan ett dagens norska ord var ska jag dela ett sådant, även om jag ifrågatätter sannigshalten. Ni ska få hela historien:
Johanna jobbar fredagar på ett cafe för missbrukare. Stämmningen på stället är allmänt avslappnad och trevli, folk pratar högt och ofta osammanhängande med varandra, personalen och ibland för sig själva. Eftersom jag har toavakt( man vaktar toan, det är nämnligen en 5 minuters tidgräns för besök därinne för att undvika att folk injicerar valfri substans, och tar en överdos = krass verklighet) jag står iallfall där mitt i smeten och håller ett öga på klocka och toaletter när en man i 50 årsåldern som suttit och mumlat för sig själv hela förmiddagen plötsligt gapar: Hörru Jenta!! För tusen år sen i Norge kallte man pizza för brötallerken! ( brödtallrik) Så även om källan kan ifrågasättas så MÅSTE detta dokumeteras. Hisoria och ordkunskap i ett. Brödtallerken!!
kvinnor kan....men måste inte!!
Johanna beställer en billig hamburgare och får beskedet att det skulle tyvärr ta nån minut av killen i kassan. jaha säger jag, betalar ( ja denna gången helt själv) mina 20 kronor och ställer mig vid sidan av kassan. Står där o ser ut mot gatan i säkert 30 sek, när kassa killen knackarpåaxeln och säger, jag beklagar verkligen att du får vänta, vill du ha något annat under tiden? Nä, svarar jag och ler, men tack ändå! Kassakillen försvinner och kommer tillbaka med en kopp kaffe och säger att jag bara ska slå mig ner så kommer han med min mat och så ber han återigen om ursäkt för min väntan.Det har då gått kanske1,5 min. Jag skrattar och tycker inte alls att det gör nåt. Sätter mig ner och efter kanske två minuter ser jag hur kassakillen börjar plocka med min ynka lilla beställning. fler personer bakom kassan engagerar sig och när killen kommer fram tillmig har han en stor påse som han räcker fram och synligt nöjd med sig själv förklarar han snabbt att de plockade ner lite extra för besväret( de max tre minuter jag väntat) sen ger han mig en farbroderlig nick och fortsätter jobba. Lite extra visade sig senare räcka mer än väl både för mig och förvånade vänner som väntade utanför. Jag stod väl mest där och log lite generat, men tydligen hade jag knixat till lite när jag sa tack för på vägen ut blir jag stoppadav en äldre herre som tycker att det är så fint med ungdomar som fortfarande har det i sig att niga. Tydligen är det allt som behövs en flicka i "nöd" och så att man niger. Haha.... lite good old könsroller i vardagen...
så fel, men det är en rätt
Kräver en förklaring, men vill man egentligen ha det?
Alt ett: nej, du klarar dig utan detta och lever vidare lyckligt ovetande vad grannlandet kalla middag. Och slutar läsa bloggen nu.
Alt två: du väljer en grundkurs och lär dig följande: Det ser ut som det vi kallar sylta, rosa och kornigt. Undrar hur det lagas? Kokar man lungan först o mosar den sen eller e det som kättfärs att mosning och tillagning sker i ett..... Lungmos. lämnar lite åt fantasin.....
Helg nøjen
Tjopp så var det måndag igen. Har precis fått veta att jag ska till Gøteborg den 30-31 okt på fæltseminarie. Om någon dærute vill guida runt mig i Sveriges framsida så hør av er. Kan ingenting om denna stad.
Jaja, det får bli ett æventyr. På tal om æventyr vill jag gærna dela mina helgbravader med er. Eftersom jag jobbade fram till 18.00 børjade lørdagen i ett långsamt tempo, men det vart det ændring på senare. Vill du ha riktiga æventyr hær i livet ska du førsøka dig på bilkørning samt parkering i Oslo stad. Hahaha, underbart søta Hanna skulle med sitt alldeles nya kørkort i handen ( grattis gumman, Mora rocks!) vara snæll o hæmta mig med Fredriks bil. Jag borde anat oråd ær jag satte mig i den. Den kallas askoppen, och det krævs ingen mer presentation av det fordonet. Det var inte mycket annat heller som lixom låg oss till førdel, regnet øste ner, det var mørkt, Askkoppen har ingen servostyrning dærimot anar man en motvilja hos åbæket att svænga, varje kurva ær en kamp! Eftersom varken sig jag eller Hanna kørt i Oslo innan slog vi våra førvirrade huvuden ihop. Mindre smart drag, insåg snart att vår plan att følja spårvagnen som skulle dit vi skulle inte var så genomtænkt. Tydligen har de egna vægar dær bilar inte får vara. X antal u-svængar senare kommer vi med glædje och adrenalinet på topp fram till Hannas gata. Nu skulle det bli mys, mat var køpt och før oss rækte det med kørning nu. Men tji vad vi bedrog oss. Før nu stod parkering inte att finna. Jag erkænner att jag ofta muttrat øver obefintliga parkeringsplatser hemma i U-town, men i Oslo denna kvæll fanns var det inte bara omøjligt att hitta parkering, det fanns ingen møjlig fysisk yta att dumpa bilen. Efter nån timmes fram o tillbaka kørning kom paniken men det fanns inte ens en chans att hitta ett olaglit sætt att stælla bæket før att sedan ta konsekvenserna i form av en bot vilket vi vid denna tidpunkt gladeligen gjort. Jag vet att øverdrifter kommer lætt i dessa berættelser, men helt ærligt tog det oss TVÅ timmar att hitta en vrå som kunde med lite fantasi o vælvilja få kallas parkering. Hanna hoppade ur bilen o stod o paxade platsen medan jag vænde bilen. en ung taxi chauffør stællde sig av någon anledning i vægen før askoppen o mig och fick sig sitt livs chock nær två desperata svenskor børjar hytta o viftamed nævarna o okontrollerat gapa om att han minsann hade tre sekunder på sig att flytta sin bil. Efter mycket om och men fick vi upp bilen halft på trottoaren halvt på gatan. Sen var den kvællen vigd åt kall mat, varmt te och Walk the line. Alla planer om en fest kvæll lades snabbt på hyllan. Det finns en græns på hur mycket aktion man vill ha før en kvæll!
Hanna, helgen børjade bra och blev bara bættre, eller hur? Tack før trevligt sællskap!
Kära Örebroare.
Det var förvisso några dagar sedan jag kom hem nu, men jag vill tacka berörda parter för ett alldeles underbart bemötande på min minisemester till Örebro. Speciellt tack till Karin som inte bara gick upp i ottan och försåg tre andra överförtjusta damer med nybakt bröd till söndags frukost men också för att hon är glädje och energi i dess renaste form!
Jag gör det varje gång jag sitter där. Lovar mig själv vid allt som kan tänkas vara heligt att aaaaaaldrig mer göra om det. Vad? Ta bussen till/från Oslo. Har aldrig hänt att bussen varit halvtom. Varje gång sitter jag där (gångplats vad annars) bredvid någon dam med stickningen i full fart och som placerar in ett par vassa armbågar i mellan mina revben lite nu och då framför ”tjugo någonting” tjejen vars mamma-väninna-pojkvän-före detta pojkvän-annan väninna ringer till hennes mobil var kvart och jag efter tre samtal vet allt om. Sen har vi den obligatoriske ”egen matlåda personen”, vart denne människa sitter kvittar, hans eller hennes medtagna mats lukt genomsyrar varenda vrå i bussen. Nu senast var det kebab någon smugglat på. På samma buss sitter minst en tant som oroligt springer fram till chauffören lite nu och då för att försäkra sig om att vi stannar i Årjäng ( ja, den stannar där) och att vi är där innan kl. 15.08 som det står i tabellen. Släng in någon halvonykter 50-årig man med slagfärdiga kommentarer till allt o alla, någon av valfritt kön som borde tagit en dusch på denna sidan millennieskiftet samt en busschaufför som på engelska med bred värmländsk dialekt förklarar att ”dä finns en tojlääät längst bak i bössa.”
Jag tar flyget hem till jul. Ska inte falla för billigt pris. Ska minnas. Ska ta flyg.
I do!
En partyredo blond dam står framför mig o när det är dags för henne att betala har hon lite problem med att förstå hur hon ska dra sitt visakort. En stunds "dra mot dig" "Så?", " Nä andra hållet"," Såhär?" "Nä tvärtom, ja ni förstår. Så lyckades expedit o kund med samlade krafter få ordning och kortet var nu draget .Eftersom kortet var svenskt slås ingen kod, utan man får skriva under men innan dess måste beloppet godkännas och det stod nu på kortautomaten, men blondie var så glad att hon klarat av del moment ett att hon inte alls följde med i processen. När killen i kassan efter minuter tittar menande på henne, nickar mot maskinen o säger: Du måste godkänna....
"Öh, jaha?" säger tjejen o ser frågande ut. "Godkänner du?" upprepar killen i kassan.
Tjejen tittar på kassakillen, spanar ut på folk i butiken, på kassakillen igen och harlar sig lite innan hon drar ett djupt andetag och med sin myndigaste röst svarar : JA!!
Jag kämpade så mot att inte garva högt så när det var min tur att betala hade jag kramp i mellangärdet o tårar i ögonen!
Del två. Förra helgen hängde jag med Hanna till ett litet kalas med svenskar/or. Majoriteten var jätter trevliga och hade alla indianer sittandes i kanoten, men så var det någon som fick en o undra....
När vi var framme i kön till utestället vi skulle till var det dags att visa id. I Norge har man legitimation på baksidan av sitt bankkort. Vakten förklarar för första tjejen i vårt gäng att hennes elektronkorts id inte gällde som legitimation, för det var så lätt att förfalska, hade hon nåt annat? Lite surr i vårt lilla gäng, en annan tjej förvirrar sig helt i sitt och ropar till tjejen längst fram. "mäh, kom du inte in på ditt norska kort, hur gammal var du på det då?
här kommer johanna winberg tjolahopptjolahejtjolahoppsansa
Det ljuder glada toner ur min pipa idag. Frisörbesök avklarat, jag är icke längre medlem av hårdrocksbrudarnas hemliga klubb ( ja, det finns en sån, ett av inträdeskraven är svart hår.) Numer är jag dock lyckligt röding hahaha, så säger man kanske inte.,likväl springer jag nu runt oslos gator som en glad representant för allas vår Pippi Långstrump. Nä, då ska jag avrunda högvis med våfflor som ska serveras imorgon!!
Håll humöret på topp!
Jag ser mig själv som en glad prick, men jobbar/praktiserar man med människor som man hjälper träna sina sociala funktioner så får man dock arbeta på sin egen självdistans alt. självbehärskning.
Ibland ploppar kommentarer mot en ut utan att man är beredd, och det vanligtvis ärliga leendet i mitt fejs blir aningen krystat för ett ögonblick. Exempel på dessa kommentarer har denna vecka varit:
”Johanna, ska du ha barn?” ( nä, men aldrig ska jag ha den här kjolen igen)
”tja, du är väl runt en så där 30-31 kanske”
Dock kan inget slå den gången i Kenya när jag o min underbara vän Kakan hade vart på en mini semester på Zanzibar och fått oss lite hull och färg. Väl hemma strålar vi ikapp och vår hemhjälp som knappt pratar engelska ska visa sin uppskattning och kläcker ur sig: Ooh, look at you: Pink and fat! Vi strålade lite mindre resten av den dagen, men börjar hämta oss nu!!
let litt solskein....
Annars har min dag bestått i att ladda upp lagom mycket ilska för att knata upp till frisören igen, tänket på världens orättvisor hela dagen för att bli riktigt arg, visade sig dock helt onödigt för jag behövde bara komma in i salongen o le lite menande för att min frisör skulle fatta galoppen. Jag fick ny tid på torsdag, med löfte av salongens chef om att jag skulle bli snyggast i stan. Nu är jag nöjd och glader, nu kan jag andas ut. ( fortsätt gärna sjunga...) Johanna vs Frisör 1-1.
Jag sa rockbrud, inte punkbabe.....
Idag har jag spenderat 1000 norska kronor på en frisyr jag inte vill ha. Eller rättare sagt 800 kronor på en färgning jag inte vill ha samt 200 kronor på ett schampo som bevarar en färg jag inte vill ha. För att ge den fulla historien lite sammanfattat var det sisåhär: Efter att helt abrupt insett att mitt smeknamn trollet visst inte var någon annorlunda form av gulleplutt utan en ganska direkt pik, tog jag så tag i projektet att hitta en frisör. Det finns en del här, Toni&Guy, Adam och Eva samt Studio Alf var de som fick mest lovord av min utvalda frågepanel. Så dit styrde jag mina steg och bokade tid kl. 13.00, den 28 september 2006. Satte mig i stolen, skakade hand med gullig frisörtjej och så pratade vi lie om min nya look. Ok, jag sa att jag inte ville ha det mörkare än det var nu (se bilder sen i lördags för den som orkar…) Direkt citat: Absolut inget svart med röda slingor. Slut på citat. Frisörtjej tycker lite guldiga/orangea inslag i brunt hår och jag meddelar att detta var välkommet.
Beslut är taget, men någonstans slutar det med att jag nu sitter här och ser ut som Ozzy Osbourne. Insåg när färgen var ursköljd att det var svart. Klarröda slingor lyste upp hela salongen. Tog mod till mig och hostade fram att det allt var lite mörk. De andra frisörerna flockas nu runt min stol och pratar i mun på varann när de lovordar hur Nyyyyydelig färgen är, visst är den lite mörk, men det går ut på någon tvätt, o vi ska på kurs i just detta märke på färg på tisdag ska fråga vad som hänt då. Efter ett tag när jag återupprepade gånger försökt förklara att det inte spelar någon roll hur fint DE tycker att det är, JAG e den som måste knata runt på gatan med den, ger jag upp. Betalar, köper schampot som ska bevara det svarta svart o röda rött. Blä, måste sluta skriva nu, blir arg bara på tanken av hur sjukt det är.
Har vart ute o ätit med Hanna på TG Fridays . Hon har läst marknadsföring och tänder alltid till på sånt här, hon började direkt gå på om kundens utsatta situation och reklamations system, henne ska ta med fd gullig frisörtjej på måndag. TILLSAMMANS ÄR VI STARKA. Wish me luck.
det vackraste ord av dem alla
En alldeles för kort helg är slut
Jag tror alla har gjort det misstaget någongång, misstaget som ändå visar att människan är född optimist, och att hoppet är det sista som överger oss. Efter att ha bråkat med tvättmaskinen omänskligt tidigt på lördagsmorgonen inser jag till min stora förskräckelse att det inte finns något torkrum. Detta innebär att mitt pytterum under helgen varit invarderat av fuktiga kläder som alla ska vändas på lite nu och då för att torka ordentligt. Att vänta på att strumpor och töjor ska torka är en form av tortyr som redan de gamla grekerna använde sig av, mycket effektiv och kan driva det frommaste lamm till rent raseri. Bästa motgiftet mot detta visade sig vara en dag på stan med Jostein hysteriskt trevligt. Han är så rolig o glad, jag gick o småfnissa eller skrattade fulhögt hela dagen. När kvällen kom och jag skulle klä upp mig lite för att gå till Siren min nyfunna vän som är något av det gladaste jag någonstin mött på och då är vi ändå i Norge mina vänner, iallafall har kläderna på pinkiv struntat i att torka som jag sagt åt dem och mitt planerade partylinne är fortfarande blött i sömmarna. Illa, nu är jag dessutom försenad. Det var lite för trevligt med Jostein och nu e det bråttom, så jag gör en snabb övervägning o beslutar mig för att ta linnet ändå, det torkar ju säkert snart. Detta är misstaget jag menar. Så lagom att det gör, nähä då, du får gå där med din småfuktiga tröjärm hela kvällen sen.
Förutom detta störande moment var kvällen en succe. Hos Siren var det middag och sen Singstar. Det var norska hits så jag slapp undan, men de andra damerna tog det på största allvar och sjöng med för allt vad de hade. kvällen fortsatte med dans till ett otroligt varierat musikstilsutbud på Matisse. Svetten rann av fem spratlande, skrattande brudar mitt på dansgolvet.
Nu, söndagkväll, just hemkommen från Siren där vi idag intog glass och Bollywoodfilm, hänger det fortfarande lite elaka strumpor på stolskanten och vägrar bli torra..... Är de inte det imorgon ska jag starta ett Reclaim the Room uppror!
Johanna,Ludvig, Siren och Son som hamnat ur bild:
Siren
Nyfunnen vän!
en kopp kaffe o man e glad!