Nu så! klar med praktik, sagt hejdå till präster, narkomaner och andra för denna gången, skickat iväg rapporten till skolan så praktiken här i Oslo är officiellt över. Sorgligt, ja. gick de två sista dagarna omkring i en nostalgidimma och kramade alla jag kom åt! Det är lite jobbigt att lämna Oslo faktiskt, jag kan inte riktigt begripa vad det är som gör att jag e så glad i denna staden, men det är jag, norrmännens knepiga levnadsvanor till trots!

Det har ju hunnit hända lite sen sist jag skrev, hehe....sorry hanna o crillan.... det tar för lång tid att berätta om det, även om strippkillen från Göteborg, ryske operasångaren på akerbrygge, gästebudet för narkomenerna i kyrkan, kvällarna på Btiz med Hanna hade gett bra små anekdoter får dessa snällt vänta tils den som frågar kan få höra de live.
Vad jag kan dela är lite om den storhelg som stundar och hur man i detta land laddar för det! Idag är det faktiskt lite vitt på marken och det är nödvändigt med vantar o det e ju alltid något för annars har julstämingen lyst med sin frånvaro, jag gjorde ett desperat försök med att överkompensera för detta genom att äta mängder med clementiner och dricka glögg (som jag egentligen inte gillar) samt lyssna på smörigaste julsångerna jag kunde hitta ( a la Kenny Rogers) dygnet runt. Men det hjälpte föga. Så i fredags, det vill säga den 15 ( sista praktikdagen) var jag bjuden på julbord med anställda och frivilliga på Töyen. Alla norska vänner gick omkring och pratade med förväntning i stämman och sucktande blickar om detta. Pinnekött är det man äter på jul, och det låter ju mysigt så jag gav mig glatt in i det lyriska konversationerna om denna mat vi skulle få! Väl framme på den stora dagen sätter vi oss ned och stämingen e på topp. Maten dukas upp. Pinnekött, inte allskött mysigt grillat på en pinne som jag trott, nejnej, det är torkade saltatde revben som man lagt i blöt och kokat upp till fest. 60% ben, 38% fett och sen lite galet salt kött man får jobba en halvtimme för att få av. Detta serveras med kokt potais  (inget spännande där) samt kålrotsstuvning. färgskala på maten: grått, med inslag av det glansiga fettskyn man ska hälla över alltihop. Norrmännen jublade när maten bars in. Jag gav det en chans nåt har man lärt sig av att fara världen över, man smakar altid, men det va faktsikt svårare nu än när jag o karin blev serverade helstekta sparvar i Kenya. jaja, jag log mitt sötaste till kocken o han skrattade tillbaka, så fick jag kyckling och biryani som han ställt undan i tillfälle av okultiverade svenskar! Annars var festen jättetrevlig.
åker till uppsala lördag 23:e tills dess ska jag sälja dyra köksateraljer till stressade norrmän!
Snakkes.