kvinnor kan....men måste inte!!
Johanna beställer en billig hamburgare och får beskedet att det skulle tyvärr ta nån minut av killen i kassan. jaha säger jag, betalar ( ja denna gången helt själv) mina 20 kronor och ställer mig vid sidan av kassan. Står där o ser ut mot gatan i säkert 30 sek, när kassa killen knackarpåaxeln och säger, jag beklagar verkligen att du får vänta, vill du ha något annat under tiden? Nä, svarar jag och ler, men tack ändå! Kassakillen försvinner och kommer tillbaka med en kopp kaffe och säger att jag bara ska slå mig ner så kommer han med min mat och så ber han återigen om ursäkt för min väntan.Det har då gått kanske1,5 min. Jag skrattar och tycker inte alls att det gör nåt. Sätter mig ner och efter kanske två minuter ser jag hur kassakillen börjar plocka med min ynka lilla beställning. fler personer bakom kassan engagerar sig och när killen kommer fram tillmig har han en stor påse som han räcker fram och synligt nöjd med sig själv förklarar han snabbt att de plockade ner lite extra för besväret( de max tre minuter jag väntat) sen ger han mig en farbroderlig nick och fortsätter jobba. Lite extra visade sig senare räcka mer än väl både för mig och förvånade vänner som väntade utanför. Jag stod väl mest där och log lite generat, men tydligen hade jag knixat till lite när jag sa tack för på vägen ut blir jag stoppadav en äldre herre som tycker att det är så fint med ungdomar som fortfarande har det i sig att niga. Tydligen är det allt som behövs en flicka i "nöd" och så att man niger. Haha.... lite good old könsroller i vardagen...
så fel, men det är en rätt
Kräver en förklaring, men vill man egentligen ha det?
Alt ett: nej, du klarar dig utan detta och lever vidare lyckligt ovetande vad grannlandet kalla middag. Och slutar läsa bloggen nu.
Alt två: du väljer en grundkurs och lär dig följande: Det ser ut som det vi kallar sylta, rosa och kornigt. Undrar hur det lagas? Kokar man lungan först o mosar den sen eller e det som kättfärs att mosning och tillagning sker i ett..... Lungmos. lämnar lite åt fantasin.....
Helg nøjen
Tjopp så var det måndag igen. Har precis fått veta att jag ska till Gøteborg den 30-31 okt på fæltseminarie. Om någon dærute vill guida runt mig i Sveriges framsida så hør av er. Kan ingenting om denna stad.
Jaja, det får bli ett æventyr. På tal om æventyr vill jag gærna dela mina helgbravader med er. Eftersom jag jobbade fram till 18.00 børjade lørdagen i ett långsamt tempo, men det vart det ændring på senare. Vill du ha riktiga æventyr hær i livet ska du førsøka dig på bilkørning samt parkering i Oslo stad. Hahaha, underbart søta Hanna skulle med sitt alldeles nya kørkort i handen ( grattis gumman, Mora rocks!) vara snæll o hæmta mig med Fredriks bil. Jag borde anat oråd ær jag satte mig i den. Den kallas askoppen, och det krævs ingen mer presentation av det fordonet. Det var inte mycket annat heller som lixom låg oss till førdel, regnet øste ner, det var mørkt, Askkoppen har ingen servostyrning dærimot anar man en motvilja hos åbæket att svænga, varje kurva ær en kamp! Eftersom varken sig jag eller Hanna kørt i Oslo innan slog vi våra førvirrade huvuden ihop. Mindre smart drag, insåg snart att vår plan att følja spårvagnen som skulle dit vi skulle inte var så genomtænkt. Tydligen har de egna vægar dær bilar inte får vara. X antal u-svængar senare kommer vi med glædje och adrenalinet på topp fram till Hannas gata. Nu skulle det bli mys, mat var køpt och før oss rækte det med kørning nu. Men tji vad vi bedrog oss. Før nu stod parkering inte att finna. Jag erkænner att jag ofta muttrat øver obefintliga parkeringsplatser hemma i U-town, men i Oslo denna kvæll fanns var det inte bara omøjligt att hitta parkering, det fanns ingen møjlig fysisk yta att dumpa bilen. Efter nån timmes fram o tillbaka kørning kom paniken men det fanns inte ens en chans att hitta ett olaglit sætt att stælla bæket før att sedan ta konsekvenserna i form av en bot vilket vi vid denna tidpunkt gladeligen gjort. Jag vet att øverdrifter kommer lætt i dessa berættelser, men helt ærligt tog det oss TVÅ timmar att hitta en vrå som kunde med lite fantasi o vælvilja få kallas parkering. Hanna hoppade ur bilen o stod o paxade platsen medan jag vænde bilen. en ung taxi chauffør stællde sig av någon anledning i vægen før askoppen o mig och fick sig sitt livs chock nær två desperata svenskor børjar hytta o viftamed nævarna o okontrollerat gapa om att han minsann hade tre sekunder på sig att flytta sin bil. Efter mycket om och men fick vi upp bilen halft på trottoaren halvt på gatan. Sen var den kvællen vigd åt kall mat, varmt te och Walk the line. Alla planer om en fest kvæll lades snabbt på hyllan. Det finns en græns på hur mycket aktion man vill ha før en kvæll!
Hanna, helgen børjade bra och blev bara bættre, eller hur? Tack før trevligt sællskap!
Kära Örebroare.
Det var förvisso några dagar sedan jag kom hem nu, men jag vill tacka berörda parter för ett alldeles underbart bemötande på min minisemester till Örebro. Speciellt tack till Karin som inte bara gick upp i ottan och försåg tre andra överförtjusta damer med nybakt bröd till söndags frukost men också för att hon är glädje och energi i dess renaste form!
Jag gör det varje gång jag sitter där. Lovar mig själv vid allt som kan tänkas vara heligt att aaaaaaldrig mer göra om det. Vad? Ta bussen till/från Oslo. Har aldrig hänt att bussen varit halvtom. Varje gång sitter jag där (gångplats vad annars) bredvid någon dam med stickningen i full fart och som placerar in ett par vassa armbågar i mellan mina revben lite nu och då framför ”tjugo någonting” tjejen vars mamma-väninna-pojkvän-före detta pojkvän-annan väninna ringer till hennes mobil var kvart och jag efter tre samtal vet allt om. Sen har vi den obligatoriske ”egen matlåda personen”, vart denne människa sitter kvittar, hans eller hennes medtagna mats lukt genomsyrar varenda vrå i bussen. Nu senast var det kebab någon smugglat på. På samma buss sitter minst en tant som oroligt springer fram till chauffören lite nu och då för att försäkra sig om att vi stannar i Årjäng ( ja, den stannar där) och att vi är där innan kl. 15.08 som det står i tabellen. Släng in någon halvonykter 50-årig man med slagfärdiga kommentarer till allt o alla, någon av valfritt kön som borde tagit en dusch på denna sidan millennieskiftet samt en busschaufför som på engelska med bred värmländsk dialekt förklarar att ”dä finns en tojlääät längst bak i bössa.”
Jag tar flyget hem till jul. Ska inte falla för billigt pris. Ska minnas. Ska ta flyg.
I do!
En partyredo blond dam står framför mig o när det är dags för henne att betala har hon lite problem med att förstå hur hon ska dra sitt visakort. En stunds "dra mot dig" "Så?", " Nä andra hållet"," Såhär?" "Nä tvärtom, ja ni förstår. Så lyckades expedit o kund med samlade krafter få ordning och kortet var nu draget .Eftersom kortet var svenskt slås ingen kod, utan man får skriva under men innan dess måste beloppet godkännas och det stod nu på kortautomaten, men blondie var så glad att hon klarat av del moment ett att hon inte alls följde med i processen. När killen i kassan efter minuter tittar menande på henne, nickar mot maskinen o säger: Du måste godkänna....
"Öh, jaha?" säger tjejen o ser frågande ut. "Godkänner du?" upprepar killen i kassan.
Tjejen tittar på kassakillen, spanar ut på folk i butiken, på kassakillen igen och harlar sig lite innan hon drar ett djupt andetag och med sin myndigaste röst svarar : JA!!
Jag kämpade så mot att inte garva högt så när det var min tur att betala hade jag kramp i mellangärdet o tårar i ögonen!
Del två. Förra helgen hängde jag med Hanna till ett litet kalas med svenskar/or. Majoriteten var jätter trevliga och hade alla indianer sittandes i kanoten, men så var det någon som fick en o undra....
När vi var framme i kön till utestället vi skulle till var det dags att visa id. I Norge har man legitimation på baksidan av sitt bankkort. Vakten förklarar för första tjejen i vårt gäng att hennes elektronkorts id inte gällde som legitimation, för det var så lätt att förfalska, hade hon nåt annat? Lite surr i vårt lilla gäng, en annan tjej förvirrar sig helt i sitt och ropar till tjejen längst fram. "mäh, kom du inte in på ditt norska kort, hur gammal var du på det då?
här kommer johanna winberg tjolahopptjolahejtjolahoppsansa
Det ljuder glada toner ur min pipa idag. Frisörbesök avklarat, jag är icke längre medlem av hårdrocksbrudarnas hemliga klubb ( ja, det finns en sån, ett av inträdeskraven är svart hår.) Numer är jag dock lyckligt röding hahaha, så säger man kanske inte.,likväl springer jag nu runt oslos gator som en glad representant för allas vår Pippi Långstrump. Nä, då ska jag avrunda högvis med våfflor som ska serveras imorgon!!
Håll humöret på topp!
Jag ser mig själv som en glad prick, men jobbar/praktiserar man med människor som man hjälper träna sina sociala funktioner så får man dock arbeta på sin egen självdistans alt. självbehärskning.
Ibland ploppar kommentarer mot en ut utan att man är beredd, och det vanligtvis ärliga leendet i mitt fejs blir aningen krystat för ett ögonblick. Exempel på dessa kommentarer har denna vecka varit:
”Johanna, ska du ha barn?” ( nä, men aldrig ska jag ha den här kjolen igen)
”tja, du är väl runt en så där 30-31 kanske”
Dock kan inget slå den gången i Kenya när jag o min underbara vän Kakan hade vart på en mini semester på Zanzibar och fått oss lite hull och färg. Väl hemma strålar vi ikapp och vår hemhjälp som knappt pratar engelska ska visa sin uppskattning och kläcker ur sig: Ooh, look at you: Pink and fat! Vi strålade lite mindre resten av den dagen, men börjar hämta oss nu!!