...då visades världens genom tiderna VÄRSTA TV program. som gjort för att locka framdiverse exorsister, och eller skrämma slag på vanligt dödliga helt oskyldiga barn. Skönheten och odjuret hette programmet, Odjuret hette Vincent och bodde i underjorden. Fantomen på operan, jokern i batman, clownen i DET, eller övriga förvridna sagofigurer hade INGET att komma med. Vincent var det LÄSKIGASTE jag visste. Räckte med att jag hörde vinjetten till programmet för att jag skulle kasta mig ner bakom TV soffan för att därifrån samla mod att blundande springa upp till mitt rum eller helst och gömma mig hos pappa.

Man kan tro att man några ( ok då, några fler) år senare ska ha fått nya perspektivpå läskigheter,  kanske i samma veva man insåg att "stora skogen" i uppväxtens storvreta faktiskt bara bestog av åtta träd, eller att "det djupa" på lokala badhuset bara numer når en till axlarna.  Men nej. Helt plötsligt löper nostaligfrågesporterna amok på Fejsbook och någon av mina "vänner" väljer denna avgrundens avföda som favoritprogram. HANS ansikte dyker därför upp på min sida. Chockad inser jag vem som stirrar tillbaka på mej och jag kan riktigt känna lukten av min egen skräck som blandas med minnen av lukten från heltäckningsmattan i vardagsrummet.
Upplvelsen slår mig så hårt att jag i terapisyfte skriver detta samtidigt som jag lovar mig själv att inte logga in mer på fejjan förrens..... ja kanske aldrig.

Känsliga läsare varnas:

För oss andra tyckte jag att följande lilla utspel idag kan klassas som veckans roligaste. 

För oinvigda håller jag för tillfället på med ett ungdomsprojekt bestående av en ganska stor talangtävling för Malmös unga. tävligen inriktas för unga 13-20 år och i dagarna genomförs en stor skolkampanj, därför var jag och min projektkompis A ute i skolor och delade ut affischer till rektorer/lärare/vaktmästare. Projektet e ganska känt, men vi hade ändå ett inlärt informationsmantra vi drog för alla som ville lyssna.

På skola X frågar en lite äldre manlig lärare (på ganska knepig skånska)
- e det för 6-9? 
Vilket A tar som en antydan till lärarens egen ålder som kanske skulle kunna vart runt 69 år.
- nja det får bli en annan tävling, skrattar A artigt 

Läraren ler och förtydligar,

- nä, men om talangen, om det är 6-9:an.

A misstolkar än värre, tror nu att läraren syftar på vilken talang han vill visa, han tolkar lärarens leende som ett fräckt sådant och därför utbrister A.

-NÄ, nåt sånt ska vi väl inte visa upp!!!! A börjar sedan stega mot utgång. Kvar står en  förbryllad (helt oskyldig) lärare och en storögd Johanna.

Jag älskar att bo i en landsdel där alla låter som tiffany person eller Johan glans. Det finns ständiga tillfällen att brista ut i skratt eller få smila upp sig. Allt alla säger på skånska blir bara så mycket roligare! Det är dock inte helt smärtfritt, många gånger spenderar jag hela konversationer med klasskompisar åt att fokusera på att  INTE direkt efter härma allt sagt med en egen tolkning av skånskan. När en kvinna från staffanstorp ringde mej angående en lägenhet jag sökte fick jag säga att det var tjall på linjen för jag skrattade så mycket. ( allt jag kunde tänka var bara....tiffanytiffanytiffany) de svårtast passagen under veckan är kyrkan. Pastorn är en härlig talare med mycket vishet och humor. Problemet är bara att den normala kyrkbesökaren skrattar en minut åt något av hans anekdoter. Johanna skattar lika läge åt den, men lägger sedan till fyra extra minuter för HUR han sa det, på klingande Johanglansskånska. Detta resulterar i att det efter fem minuter ständigt hörs ett  högt inandnings ljud från uppsalatjejejen som hämtar luft i krampen för att hålla fnisset under styr. passar ibland lagom bra då pastorn gått vidare ...