ok, innan vi dyker er i mina ralativt odjupa (jag vet att det inte e ett ord, men vem vill kalla sig själv ytlig??) tankar om ålder så vill jag först redovisa en sak. Jag har INGET problem med min. jag gillar att vara vuxen, vuxen på riktigt, med frihet-ansvar, pengar-skyldigheter, möjligheter- konsekvenser. allt. jag bor dock som sagt för tillfället med några yngre männisor, och det har kommit kommentarer ur deras munnar som: your not THAT old, you still seem young, I mean in your mind, age is just a number...osv...jaja, detta får mej dock att tänka till. Förutom den självklara livserfarenheten, visheten och mognaden som mina många levnads år gett mej (hahahaha) så e det vissa skaer som tydliggör gränsen ungdom/ungvuxen och ...ja bara vuxen.

Man vet att man börjar närma sig det sista när man:

1. inser att det är närmare till datumet när ens körkort måste förnyas än det när man tog det.

2. När man på riktigt tycker att det ju e ganska onödigt med att det jämt ska va sånt hallaballoo på helgerna, det e ju så trevligt att bara UMGÅS. i all stillhet.

3. Faktiskt har en åsikt om programledaren på nåt av SVTs nöjessatsningar.

4. skakar lite på huvudet ( kanske bara på insidan, men dock.) när en yngre människa inte klarar av en mening utan, lixom, typ eller den engels motsvarigheten: laaajk, eller wicked!! 

5. Inte fattar gatuslang...vem 17 vet va boo betyder...o hur lärde dom sig det?

6. faktiskt försöker höra texten på nya låtar( gärna hiphop) för att hitta budskapet musiken ger.

Ok. jag e 25 nu. detta ska bli skoj.