Framme

Ok. jag e framme! Och man vet att man ari Afrika nar:
Det blir becksvart ute 19.15
Det luktar. Mycket, starkt och overallt. mer eller mindre angenama odorer!
Alla ler.
Man svettas till och med pa ogonlocken.
Man e torstig. jamt.

Det tog mig en dag pa pal och flygplatser men nu e jag iallafall framme. Madrid 13 timmar kan anses lite overdrivet lange nar man bara vill vidare, men tiden gick att fordriva. det ar 20 min med tunnelbana till centrum sa jag hann med lite strosande och kaffe pa uteservering. Pa tal om kaffe inser jag just att jag inte drukigt nat idag....o inte ens tankt pa det...KONSTIGT!! Jag har vart o kolllat pa ett nytt boende idag, inget fel pa det gamla, men detta var storre, mycket storre, hade en moblerad veranda och tio min promenad till stranden. ok, det gar bra. HAr inte vart pa praktik platsen annu..men det badar gott. Gambia ar inte alls som Kenya, detta blir nat heeelt nytt. Storsta skillnaden e turismen och att alla ar sa turistvana. Pa gott o ont. jag kommer antagligen att aterkomma till det. Sitter nu pa ett internet kafe dar westlife spelas pa hogsta volym, var pa samma stalle igar da var det Lionel Richie. Jag tror han som driver stallet ar ett riktigt smorsangar fan, och kommer fran och med nu refereras till som Lionel!
Ok. slutar nu. ska pa reggae konsert ikvall.

in swiiiden wi call it studieteknik

ja.. som jag tidigare uttryck tillhöt jag ju närmast nördarna på skolan, vilket man betalar med att spendera sina skönhetssömns berövade timmar i skolans bibliotek, priset e dock att man i lung och ro kan lämna in sina uppgifter i tid. Dead line har nämnligen fått en helt ny innebörd här, eftersom man måste få ett kvitto på att man lämnat in sin uppfift till berörd instutition så får man gå till receptionen och lämna in "över disk". Allt som oftast är sista inlämnings tiden kl 16.00. och då menar jag 16.00. då går nämnligen gallret till receptionen ner. kvar står en oftast lång rad sönderstressade och desperate elever med sina vackert utskrivna underverk i händerna. Det är illa, det har sista tiden vait så mycket folk så långa köer och så tressad atmosvär i receptionsbyggnaden att det vart vakter som passat på folkhavet, och hjälpt receptionisterna att nästan med våld få stänga. Jag är dock inte så sen att jag kommer drabbas av detta. jag har gjort min o e klar, men e man inte det kan man ju alltid göra som nån gjorde idag...starta brandalarmet. att 3000 människor får ytrymma lokaler o avbryta arbeten e sånt man får räkna med...ska man hinna deadline så ska man......

endast nerden e vaken.....

jaha....klockan e alltsa halv elva pa kvallen, och har sitter jag pa ett bibliotek mitt i London o skriver uppsats. man skulle kunna tro att jag e ganska ensam, men icke. Under nattens mosrkaste timmar kryper dom fram, pluggnordarna...dom dar med blekgra ansikten, haliga blickar och osammanhangande svammel som kommunikations uttryck. Studenterna har har tagit nordpluggandet till en helt ny niva, att biblioteket hade oppet 24 timmar om dygnet kandes forst jatte exoteiskt for tva tjejer med svenska studentsbibliotek nastan kusligt strikta, minimala oppetider. men inte tankte vi pa allvar att folk faktiskt satt dar, kanske svangde forbi o anvande datorerna eller lanade en dvd...men plugga...mitt i natten, tok heller. Inte bara borjade vi ana orad nar klasskamrater och grannar drog sig ur sina halor och dagliga bestyr framat nio tiden pa kvallen fao att dra sig mot bibblan, vi borjade dessutom gora det sjalva. jag menar, det e ju saaaa praktiskt, man far ju ut sa mycket mer...o dete bara tyst pa detta biblioteket pa natten. Dagtid e det nastan som ett skamt...jaha, du fick ett telefon samtal i studierummet, namne for all del svara du, prata garna lite hogre o langre... sa alla vet vad din kompis jkille sa igar... eller jaha nu gar 14.20 flyget till Wien, vanta nan minut bara sa man kan hora sig sjalv tanka o passa pa o las nu, for 14 35 avgar Rom flyget! haha...sa darfor har jag nu joinat det dar speciella slaktet nerdar.... ok back to  business for mej... en uppsats kvar!!  

countdown

det är officiellt 18 dagar kvar tills jag ska till Gambia. Galet. ska bara skriva klart den sita av tre uppsatser, avsluta min London vistelse, flyga hem, packa om, hitta en bra bikini överdel, antagligen telefontrakassera CSN och dra. Av någon anledning tycker Spainair att man behöver 13 timmar för att riktigt uppleva Madrids flygplats, därav en sådan lång väntetid i planbyte. Jag har redan börjat tycka synd om mej själv för hur tråkigt jag kommer ha. Däremot e det lyckolycko mej för Gambia e varmt,soligt och innehåller en massa glada människor. Allt detta vet jag för att när uppsatsskrivandet tar allt för mycket glädje fyller jag nämnligen på enerhgi genom att lusläsa resesidor. lyllo lyllo mej säger bara det!
Ok...dags för mer uppsats...bara 3000 ord kvar..... 

halvtant

ok, innan vi dyker er i mina ralativt odjupa (jag vet att det inte e ett ord, men vem vill kalla sig själv ytlig??) tankar om ålder så vill jag först redovisa en sak. Jag har INGET problem med min. jag gillar att vara vuxen, vuxen på riktigt, med frihet-ansvar, pengar-skyldigheter, möjligheter- konsekvenser. allt. jag bor dock som sagt för tillfället med några yngre männisor, och det har kommit kommentarer ur deras munnar som: your not THAT old, you still seem young, I mean in your mind, age is just a number...osv...jaja, detta får mej dock att tänka till. Förutom den självklara livserfarenheten, visheten och mognaden som mina många levnads år gett mej (hahahaha) så e det vissa skaer som tydliggör gränsen ungdom/ungvuxen och ...ja bara vuxen.

Man vet att man börjar närma sig det sista när man:

1. inser att det är närmare till datumet när ens körkort måste förnyas än det när man tog det.

2. När man på riktigt tycker att det ju e ganska onödigt med att det jämt ska va sånt hallaballoo på helgerna, det e ju så trevligt att bara UMGÅS. i all stillhet.

3. Faktiskt har en åsikt om programledaren på nåt av SVTs nöjessatsningar.

4. skakar lite på huvudet ( kanske bara på insidan, men dock.) när en yngre människa inte klarar av en mening utan, lixom, typ eller den engels motsvarigheten: laaajk, eller wicked!! 

5. Inte fattar gatuslang...vem 17 vet va boo betyder...o hur lärde dom sig det?

6. faktiskt försöker höra texten på nya låtar( gärna hiphop) för att hitta budskapet musiken ger.

Ok. jag e 25 nu. detta ska bli skoj.

 

NÄR ?

När ska den där vackra brittiska accenten bara komma naturligt ur min mun? jag e trött på att alla fattar att man inte är britt, eller än vrre att man är amerikan. försöker desperat använda långa aaaan och få in ord som lovely, dodgy, och wicked i mitt vardags prat. Wicked bör dock användas i ytterst sparsamma mått. och bara i situationer där folk antingen tror att du är sarkastisk eller inte har en aning om att du faktiskt är myndig.

När ska man kunna gå över en gata utan att antingen riskera liv och lem eller förvirrat stå o fundera ut vart i himlens tid bilen man ska akta sig för kommer ifrån. Jag vänjer mig inte vid väsnertrafik, jag e väl en gammal hund nu eller nåt, för jag hajar fortfarande till så fort jag ser en bil på närahåll och blir lika chockad då jag ser en unge och kör ( fast denne ensdast sitter helt lagligt i passagerarsätet) Jag får gå fram till busshållplatserna och nogrannt studera varje buss hållplats lista, för jag kan för mitt liv inte räkna ut  från vilken sida av gatan busshållplatsen jag ska gå på vid är. Och trots att det jättepedagogiskt till och med står på gatan "Look left" vid varje övergångsställa finner jag mig iallfall lika förvirrad varje gång, och har alternativetatt köra mitt kära gamla knep att låtsas hälsa på någon i luften för att avgöra oåt vilket håll höger är. Detta medför dock en stor riks att bli ansedd som småtokig eller så kan man efter några snabba huvudkast hoppas på att man hinner över innan bilarna träffar en. living on the edge fick en helt ny nivå här.

När lär man sig hur mycket saker är värda egentligen. Pundet är verkligen knepigt. gånger 14 hur räknar man det på £ 7, 50? och tvärtom ska vi inte ens tala om.... How much is that in pounds"frågan brukar mest resultera i en fejkad tankemin för att sedan mötas av ett svar i euro där man bara tagit bort en decimal från det svenska priset.

Ja.....när e frågan.... Inte nu iallfall, för nu måste vi utrymma byggnaden igen, eftersom 18+ människor tydligen tycker att brandalarm är skojiga och tycker så att en och en halvtimme om dagen är en lagom tid att stå utanför med alla andra i huste för att titta på brandmän som IGEN eldsäkrar huset för att sedan låta ungdomarna komma hem till sina 12 kvm och kök för att några timmar senare vara uttråkade och IGEN börja leka med nån skumspruta.

När ska de växa upp??

tunnelbane skoj

Nästan i vilket sammanhang som helst man nämner London så kommer alltid nån åsikt om dess tunnelbana upp. Det finns till och med hemsidor dedikerade åt detta fenomen med miljoner åsikter. Jag har ju nämnt tidigare om mitt mål angående sättet att färdas med värdighet med detta transportmedel, jag är inte riktigt där än håller mig fortfarande alltid nära en karta nervöst sneglandes på skyltarna vid varenda stopp.
I de underjordiska gångarna är det alltid stressigt, det är något med att veta att 2 miljoner människor snurrar runt här nere varje dag som lixom smittar av sig, det spelar igen roll att man är ledig har hur mycket tid som helst och inte alls någon anledning att småspringa mellan ansutningarna och kasta sig på tåget, för nåde den som måste ta nästa tåg som går om.....två minuter. Mitt knep för att motverka att jag själv rycks medi detta virvarr av stressade kostymer och själv börjar springa uppför rulltrapporna medan jag då ständigt måste mummla fram mantrat , excuse me, excuse me.. är att lyssna på långsamma feel good låtar på ipoden. She med Elvis Catello är att föredra. Med detta på full volym i öronen kan jag sedan maka mig fram i min egen mystakt med ett frånvarande leende på läpparn, medan mina medresenärer knuffar runt mig mellan sig, i sin stress att ta sig förbi. Med den höga volymen slipper man oxå höra dessa människors irriterande utrop och grymtanden över slöa turister( läs mig).Men jag måste erkänna att när den största fasan över attt åka vilse lagt sig så är tuben till stor underhållning för en filosoferande flicka i storstan.  Många lyssnar på musik, men då inte av samma lugna avstressande musikval jag själv gjort, nä utan det är musik man kan sjunga med till, vilket folk gör (!!!) eller dansa till. Vid mer än ett tillfälle har jag sett nån lycklig medmänniska skaka loss till nåt alldelest ydligen jättesvängig låt som de till min stora förjusning inte kunde kontrollera sin kropp för utan istället förs börjar knäppa med fingrana till för att sedan övergå till lite fram ochtillbaka på stället gung, har man riktig tur får man även ta del av några små krumhopp o piruetter! Mina tunnelbane studier har även resulterat i att jag nu kunnat lösa ett av vår tids största mysterier. Ni vet alladessa affärsgubbar som antineg läser nån ekonomi tidning eller e upptagna med sin telefon. Jag, och många med mej har ju alltid trott att dessa är några superviktiga alltid arbetande höjdare som på tunnelbanan hem hinner jobba lite extra innan nästa viktiga affärsmiddag. men NEJ. det jag trodde var viktiga sms angående köp och säljandes av aktier i miljonbelopps klassen visade sig vara. Tetris, ni vet spelet när man ska få bitar att passa ihop. Detta får man reda på när man sitter brevid en av dessa herrar. Vilket jag gjort. I respekt för hans superviktiga liv så satt jag mest o tittatde rakt fram för att inte störa nåt viktigt avtal med Hongkong, men nä, han satt o försökte nå person bästa i tetris..... ja, nu vet ni det. Viktiga gubbar spelar spel i sina telefoner.....  


....what to do, what to do??

Jag hamnade i en lite konstig situation häromdagen vilket resulterade i ett litet prekärt dilemma. Jag var på väg till tesco ( supermarknad!) , på ett ställe går gångvägen genom ett buskage, en passage på kanske 20 meter. Det är sen eftermiddag och det går en gammal, riktigt gammal, krokig man en bit framför mig. Han är alldeles tydligt muslim, för han har en sån lång skjorta, turban och jättelångt skägg. Den viktiga accesoaren här är dock hans käpp vars stöd denne man alldeles tydligt är helt beroende av och nyttjar sig av. Ok, jag går vägen fram i raska steg när jag ser att den gamle mannen plötsligt stannar upp, vänder sig mot träden vid sidan av vägen, börjar dra i hans mohammedanbyxors motsvarighet till gylf och mycket riktigt jodå, börjar lättar lite på trycket. ( Han har ingen aning om att jag e bakom)
Jaha, tänker jag det går ju bra o göra så oxå. Vägen e inte jättebred, jag har kanske en meters radie att svänga runt honom på.... Detta är inte dilemmat, jag hade kunnat titta upp i himlen, lagt i en extra växel och gjort omkörningen ganska smärtfritt. Nu till Tvisten, den jättegamle skröppelmannen tappar käppen mitt i hans lilla procedur.  Jag inser att han aldrig kommer kunna få upp käppen från marken igen, han kan ju knappt böja på knän o rygg. Han ger det några tappra vift, och får sen syn på mej, och mitt dilemma uppstår. A. Gå förbi, en främmande karl med nerdragen gylf är väl ett ganska klockrent gåvidare uppmaning, har inte jättelust att skutta dit, o plocka upp hans käpp men  B, en gammal hjälplös gubbe kan man ju inte bara gå förbi. jag har ju jobbat på nyby för 17.
Vad jag gjorde? Det tar vi en annan dag.....


London baby!!!

Ok, jag har nu befunnit mig i det fotbollsälskande, thedrickande, forna kolonialmakten Storbritaniens huvudstad en vecka. Tillräckligt mycket tid för att ha hunnit land, börja komma in i rutiner kan tyckas, men så är dessvärre inte fallet. Konstigt att det bara gått en vecka, det känns som en evighet.
Jag har hunnit:
1. Träffat 300 internationella studenter, många av dem asiater med även Tyskland gör anspråk på att ligga i topp på delatagarlistan. Vi har vallats runt på campus tillsammans, runt i skolans oändliga vinklar och vrår samt många full lastade med en miljon informations blanketter och häften om allt från hur man hittar en läkare, använder telefonen i sitt rum till vart man ska vända sig om man råkat elda upp sina skolböcker. Självklart bar majoriteten av oss internationella studenter runt på allt detta material i de ryggsäckar med UEL:s logga på som vi alla fick under den först välkomst sammankommsten!
Sedan inte att förglömma har vi sjungit karaeoke tillsammans under en liten speciellt för internationelltvälinställda studenter. javisst en lite överförfriskad rumän vann förstapris med låten " all I neeeeeeed is a rythm divine(?) " i ett alldeles egenvalt tonläge!
Ok, summasummarum, man gillar dessa människor sköna udda individer alla med sin speciellatolkning av engelskan och dess uttal och alltid med ett leende ( läs flin) på läpparna!

2. Hunnit åldras till minst en 45 år. Ok, tydligen börjar man plugga tidigare i England, och på campus prioriteras första års studenter, vilket resulterar i att jag hamnat i en korridor med 5 18-19 åringar! Kan få en att känna sig ung och vital, eller lastgammal. Jag pendlar mellan dessa anar dock övervikt mot det sistnämnda.  Ingen av dem har bott hemmifrån innan vilket gördisskussionerna om vilken mat som ska lagas och handlas hem aningens ogenomtänkta.  Fast vem bryr sig egentligen om mat i dessa dagar, vår kyl är till 98% fyyld av alkohol eller groggvirke. övriga 2% är min mjölk och mina tomater! ja, det e högljudda, finniga, flamsiga men jättesnälla.

återkommer.....


måndag

Jag ser att text har försvunnit från mitt förra inlägg. jag ser att att min lilla layout med fetstil o annat fix inte är där. jag orkar inte bry mig.
Jag har denna måndagkväll sett Shrek 3 med min minsta syster Julia ( som av någon anledning envisas med att förklara att hon e snart 13 år fyllda, sminka sig och läsa spanska, jag hävdar däremot att hon är max 8 år fyllda, ville hålla för hennes ögon när det blev lite läskigt i filmen och börjar oroligt snegla på klockan när denne slagit sju en fredagkväll o tjejen inte kommit hem än....) iallafall, trots att vi såg filmen på svenska hade jag ena riktigt roliga 93 minuter. Trollarlen merlin gjorde entre i nattskjorta och birkenstocktofflor. Roligt.  Mitt i ett "hart to hart samtal " mellan Shrek och en ung ny nervös kung för landet långt långt borta  råkar samme trollkarl sätta på introt till "that´s what friends are for".Roligt.

Man måste ha mål

Man måste ha mål med det man gör. Så härmed sätter jag upp mina inför London vistelsen hösten 2007. Mitt mål är att så långt som möjligt bli en urban chic.I detta ingår sedan flera undermål, några av dem har jag tjuvstartat o tränat på lite i Oslo ( med tanke på att det är min referens av en storstad som jag hat ett vardagsliv i) 
Ok, för höstens mål att bli en riktig storstadsbrud ser ToDO listan ut som följer:

1. Hitta en favorit på Starbucks som man aaaaalltid dricker. frappelattemoccacinnamonicefoamdecafnocream den får gärna heta nåt riktigt avancerat och så ska det vara nån extra twist på slutet som BARA JAG har. det e storstad. problemet kan dock bli att jag trots ihärdiga försök alltid återkommer till att tycka bäst om samma gamla hederliga kaffe med mjölk. Även på de tjusigare coffeshopsen.

2. Se cool och avslappnad ut på tunnelbanan. lyssna på musik, slapptitta lite ut genom fönstret, kanske tom läser förstrött i en tidning eller lägger min själ i nån tung djupfilosofisk roman. Jag ska INTE alltid sitta precis under skylten me den färglada kartan ( I Oslo bytte man inte ens tåg, jag var likväl fastklistrad och följde frenetiskt med på kartan med de hela tre olika linjerna!) Om det så krävs vakna nätter där tunnelbanekartor studeras till lede och dagar endast spenderandes på dessa tåg för att lära mig o hitta så ska jag klara av en resa cool och världsvan. om det så bara handlar om en station!

3. Kunna klara av en heldag i högklackat ( inga sylvassa 17 centimetare, men lite mysigt upphöjda, skönt klackade 2,5 cm..... 

4. Inte packa handbagaget proppfult tillika aptungt, en liten nätt väs

over and out örebro

Jag har  bokat min biljett till London, insåg när jag fick kvittot att jag bokat den 11 sept... hehe.. tyckte det var mycket lediga platser på panet! jaja, för den/de som vill hälsa på rekommenderas sterling.dk om man nu som jag vill flyga från arlanda men inte vart ute i god tid till SAS:s biljetter.
Har spenderat nästan två veckor i sveriges mysigaste stad ( lessen uppsala, men dragarbrunn...nja....) Örebro, att jag gillar stället kan ju oxå ha att göra me att jag bara har höngt med glada lediga människor och ätit massa god mat ( diet star´ts monday/ janice från vänner hehe) och läser massa bra böcker. blandar deckare, biografer o andlig vägledning hejvilt, vill dock ta en rad för att promota boken " den oemotståndliga revolutionen" av shane Claiborne. Direkt, klockren pinsamt enkel påminnelse om vad kristet liv är. proppfull me citat från olika människor, och citatnörd som man är ska jag ge er ett av dem som numer förföljer mig i tankarna.... " när jag delar ur mat till de fattiga kallar men mig ett helgon, när jag ifrågasätter varför de är hungriga kallar de mig komunist "
På tal om citat bidrog Karin med ett som tydligen är från Island. Då vädret genomgående denna vecka har vart helt schizofrent med sol ena minuten, regn nästa osv.... så låter talesättet som följer " If you dont like the weather, wait a minute" ok.... allt med klokheter för denna gången. nu ska jag til uppsla o leka med Alice!!!!!


kollakollakollo

sitter hemma hos myran alldeles själv med stereon på högsta volym, jag luktar gott och jag suttit ner mer än tio minuter idag. kan tyckas vara ganska självklara påståenden för mig, men inte under denna min tid som kollo ledare. jag har ju de senaste dagarna mest spenderat mina dagar med att paddla kanot, grillat korv, läst Berts dagbok, klätt ut mig, haft vattenkrig och paddlat kanot med en massa ungar i åldern 8-13 år. Förutom bristen på vila, någonslags ensam tid samt den bristande hygienmöjligheterna så har jag lite att klaga på. vem kunde ana att stenboda skulle vara en så klockrent ställe att spendera sin sommar på. jag skrattar eller håller inne bubblande skratt mest hela dagarna, dessa ungar ärfulla med de mest fantastiska kommentarer och funderingar. eftersom jag tappat min blingbling kamera i vattnet ( må den vila i frid) så finns inga bilder som bevisar denna fantastiska plats existens, förslagsvis går man o kollar in hemsidan för kollot. http://stenboda1.blogspot.com/ 
återkommer med kommentarerna....