Stegade idag iväg till min färghandlare!!  (jo, jag har en sån, har handlat där en gång förut, vi småpratar- så det räknas!) Anledningen var att köpa turkos (turkouise, menthol, mintgrön) färg till mitt projekt som jag får be att presentera vid senare tillfälle. Låt mig nu måla upp färgaffären för er. Det är ingen pysselbutik vi pratar om utan varianten omysaffär, med dunkar färg, maskiner, lite hyllor med arbetrsmaterial. 99%av kunderna har blåställ. Alla vet direkt vad de ska ha.
Iallafall så inhandlade jag sandpapper, tejp o andra mycket hantverkarliknande ting. När jag pekat ut just den nyans av färgen jag ville ha fick jag vänta på att det skulle blandas åt mig. Nu var butiken för tillfället tömd på byggarbetare o målarkunder så det var jag och de två männen som jobbade där. I surret av maskinen som blandade färg flöt inte samtalet på så där jättebra. Jag betalade, men sen stog vi mest bara där o stirrade på maskinen. De verkar dock glada att nån amatör vågat sig in och den ene utbrister efter ett tag: Här vi bjuder på en sån här o stoppar ner nåt gult i min påse. Jaha, tack säger jag o tillägger, va e det? Man ska röra om i färgen säger den ambitiösa butiksmannen. Jaha tänker jag en färgomrörare. Jag går hem med min 0,5 liters burk o innan jag gör nåt annat rörde jag om färgen.