År 1950 ringde, de vill ha sina uttryck tillbaka...

Han va väl kanske 38-42,år soliariebrun, slingat hår o allmänt fokuserad på sig och sitt. Jag inbjuden till ett sällskap  trevliga människor i blandad ålder, hamnade av nån anledning brevid slingade "Bob" och försökte hålla trevlig konversation. Bob är käck, visst kan jag spela trevlig och intresserad av hans babbel,men det är svårt när han klämmer ur sig saker som lilla gumman i nåt knepigt försök att vara avslappnad/familjär (?). Iallfall, tröttnar, och undrar varför jag blir kallad lilla gumman. Bob skrattar, menar att det är gjort i all välmening, förklarar med ett leende att gumman är ett tecken på tillgivenhet, och lilla, ja enligt honom e jag ju inte lastgammal, jämfört med honom själv menar han. ok, på din egen logik tänker jag, och kastar i nästa mening in ett gamla gubben som avslutande fras, i all tillgivenhet och i jämförelse med mig e han ju gammal. Den gick inte hem. Det gjorde Bob.

Kommentarer
Postat av: Anna

Haahaa.. Även jag blev kallad lilla gumman häromdagen! Av en manlig kollega endast 5 år vuxnare.. Vi småbråkar mest hela tiden vi, så min respons var att det var det värsta han har kallat mig under vår tid tillsammans! Det tyckte han var skitkul, jag var helt seriös. Att använda uttrycket "Lilla gumman" är en härskarteknik för sig. Skicka hem fler Bobs från krogen säger jag! Love A.

2009-03-29 @ 09:37:28
Postat av: sebastian

underbart!

2009-03-30 @ 20:14:07
Postat av: Anonym

sebastian....jag vet vem du e nu!!

2009-03-30 @ 21:16:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback