Man surar gärna lite när det e grått o hela tiden småregnar lite ute. Man vill i likhet med kurtan skrika....mäh sluuuutaaa spruuutaa!!
Man behöver glädje. Kanskedärförsom fökljande tant av  generation äldre på andra sidan gatan vann mitt leende. Vi stog på motsatt sida av den trafikerade gatan o väntade på att gubben skulle bli grön. När det blir rött för bilarna uppstår en minuts väntan där alla trafikanter hjul och bendrivna står still och väntar. Då ropar tanten till mej: NU GÅR VI!! Efter funnen ögonkontakt med mig tar hon med en bestämd nick steget ut i gatan. Jag nickar tillbaka och gör likadant. När vi möts på refugen i mitten får jag ytterligare en samförstånds nick vi-som-gick-nu. En minut senare blir gubben grön och alla andra går över....