Jag o Kakan hade ett uttryck som lod ungefar som sa att man vet att man e i Afrika nar man svettas tillochmed pa ogonlocken. Vi ar dar nu. Ska inte klaga, men det blir olidligt under vissa stunder, speciellt nar storste delen av ens dag spenderas utomhus spingandes fram o tillbaka gapandes kom alla mina sma kycklingar. FAst det gor jag ju inte. Ungarna e underbara men de kan ju faktiskt inte svenska, och de sma e lite forvirrade nar de galler engelskan oxa, sa leken e reducerad till att en gapar mama chicken, de andra svarar mama chicken o sen springer for allt vad benen bar till den forsta gaparen for att inte bli tagna av den vi kallar vargen, men det budskapet har nog inte gatt anda fram! det viktiga e springet och att man tjuter mama Chicken me jamna mellanrum! Nangang under dagen satter man sig i skuggan, direkt overhopad av 15 ungar som facinerat trycker pa ens armar och sedan skricker av fortjusning nar min arm forst blir lite vitare avtryck for att sedan fa sin rosa ton igen. Eller skrattande ramlar om varan dragandes i det konstiga som hanger fran mitt huvud (har) och som man kan dra o flata i. Sen ska det sittas i kna, hallas i han eller bara lutas lite mot, trang ska vi sitta iallafall!!  Ratt som det ar borjar nan sjunga, och resten faller in me klapp o dans. Jag skojjar inte, dete som Panta mera reklamen live! ooo...jag gillar mitt liv! minus svetten da!