Detta har hänt:

Jag har haft fin besök i några omgångar, från kära uppsala godingar till Östersunds brudar och nu idag anlände blodsband mostrar! Detta är ju en ära, och trötthet i ben. Från och med igår undviker jag dock för känslig musik då jag tycker det var alldeles för sorgligt att vakna upp ensam i mitt lilla rum efter att Ella åkte hem. Campus är fullt av svartklädda vakter i skinnjackor och (h)örsnäckor och skrapane walkie-talkies (haha, tror aldrig jag skrivit det ordet förr!) Anledningen til att skolat inkallat förstärkning till den befintliga säkerhetsstyrkan är att vi på en skala har polisbesök tre gånger i veckan, ( brandkår varje dag) och att incidenter som slagsmål med yxa tillhör om inte vanligheterna så inte det mest uppseväckande. Jaja, vakterna som till utseendet mest påminner om en dålig film om ryska maffian, är iallfall på plats dygnet runt o kollar student legetimation och inger respekt. De är lite läskiga och min kommentar om ska man känna sig trygg eller livrädd mottogs icke endast av trygga försäkringar om det första. 
Det är alltid fint med vänner man känner sig fri med, i Ellas fall gör jag det så till den milda grad att den lilla filurande tanten som bor inne i mig får fritt tillträde till både tankar o tal. därav mitt o ellas konversation om vad som egentligen skullehända om man träffade sig själv. Undra vad man skulle prata om.....?