ja, ursäkta det grova språket, men jag blir så trött. man måste bara lära sig att leva med sig själv, men ibland tor jag att det är ett hårdare jobb för mig än andra. Det är väl knappast någon hemlighet för någon i min bekantskapskrets att jag e lite virrpanna. Detta blir ytterst tydligt när jag befinner mig på resande fot. tusen grejer packas ner i min västa som aaaalltid måste vara proppfull tydligen, inte för att jag använder allt, men ut-ifall-om-att... sen kommer ju bara problemet att allt ska hållas koll på o helst komma med hem. Nu har jag vart runt lite i landet samt hälsat på hos grannen, det va ju trots allt 17 maj o det måste man fira på plats.i oslo. väl hemma igen efter vansinnes färder fram o tillbaka örebro-oslo-östersund inser jag att jag dumpat mer grejer än jag velat runt om. saknar skor, scarfar, pengar( jaja, en del spenderade men alldeles för mycket bara lagt ifrån mig på nåt smart ställe som man ju kommer ihåg!) tillråga på allt har jag sönder mina byxor, dragkedjan, när jag imorse irriterat letar efter nåt linne som antagligen befinner sig på andra sidan landsgränsen, medan jag muttrar om min bristande koll på tillhörigheter. Vad är det med saker att bilda pakt och alltid strula, sluta fungera eller försvinna samtidigt. jag röstar för införandet av toga. ett tyg att hålla reda på och inga fickor att tappa pengar ur och inga sketna dragkedjor. I rest my case.