Inom den kristna världen finns det ett eget språk,  med ord man inte ser någon annanstans än i 1917 års bibelöversättning och inte hör annat än ur munnar som säger det de hört från olika talarstolar och ungdomsledare. Uttryck som att allt är härligt, underbart och i seger. Ord som friköpt, fördömmelse och amen.  Självrannsakelse är också det ett sådant ord, hörde det senast i söndags, och betyder väl på vanlig svenska att man kollar upp sig själv lite och samtidigt erkänner att man har lite fel och brister även om man kanske spenderar större delen av sin vakna tid att skyla ( snudd på religösiska...) dessa. JAG har applcerat detta självrannsakan på mig och denna blogg. Jag inser snabbt det jag nu ska erkänna och snarast åtgärda. Jag skriver som en kratta. Stavar lite tokigt, jag e inte blåst men det ska gå fort bara. Jag hoppar över bokstäver, lägger till punkter och kommatecken där jag tycker det passar och annars också. Jag skippar stor bokstav i början av meningar, vänder på uttryck osv. Detta plus att sär skriv ning är min bästa vän! Allt detta  kan ses som skrivandets grunder och jag kan reglerna men jag vill att det ska gå fort och de gånger jag ser felen bara reflekterar över dem genom att tänka, äh, de FATTAR ju ändå. Jag har dock insett att det är fruktansvärt jobbigt att läsa någons ihopslarvade egenpåhittade stavningsalternativ och uttryck. Jag har också förstått at fler än Crillan och Hanna läser detta och att andra inte alls rycker slappt på axlarna och tycker att det är en del av charmen med amatörbloggare. så nu ber jag officiellt om ursäkt, speciellt till dej john, men även till aalla andra läskunninga därute. Ska bättra mig. Lovar. Note to self: fixa stavningsprogram.

Ps. Heter DU Hanna Ljungkvist kan du väl vara vänlig att se till att jag får ditt mobbenummer. Jag saknar dej, vill leka och har bara ett norskt nummer till en "mangohanna" som inte funkar! maila eller ring darlin!! ds