Idag har jag spenderat 1000 norska kronor på en frisyr jag inte vill ha. Eller rättare sagt 800 kronor på en färgning jag inte vill ha samt 200 kronor på ett schampo som bevarar en färg jag inte vill ha. För att ge den fulla historien lite sammanfattat var det sisåhär: Efter att helt abrupt insett att mitt smeknamn trollet visst inte var någon annorlunda form av gulleplutt utan en ganska direkt pik, tog jag så tag i projektet att hitta en frisör. Det finns en del här, Toni&Guy, Adam och Eva samt Studio Alf var de som fick mest lovord av min utvalda frågepanel. Så dit styrde jag mina steg och bokade tid kl. 13.00, den 28 september 2006. Satte mig i stolen, skakade hand med gullig frisörtjej och så pratade vi lie om min nya look. Ok, jag sa att jag inte ville ha det mörkare än det var nu (se bilder sen i lördags för den som orkar…)  Direkt citat: Absolut inget svart med röda slingor. Slut på citat. Frisörtjej tycker lite guldiga/orangea inslag i brunt hår och jag meddelar att detta var välkommet.

Beslut är taget, men någonstans slutar det med att jag nu sitter här och ser ut som Ozzy Osbourne. Insåg när färgen var ursköljd att det var svart. Klarröda slingor lyste upp hela salongen. Tog mod till mig och hostade fram att det allt var lite mörk. De andra frisörerna flockas nu runt min stol och pratar i mun på varann när de lovordar hur Nyyyyydelig färgen är, visst är den lite mörk, men det går ut på någon tvätt, o vi ska på kurs i just detta märke på färg på tisdag ska fråga vad som hänt då. Efter ett tag när jag återupprepade gånger försökt förklara att det inte spelar någon roll hur fint DE tycker att det är, JAG e den som måste knata runt på gatan med den, ger jag upp. Betalar, köper schampot som ska bevara det svarta svart o röda rött. Blä, måste sluta skriva nu, blir arg bara på tanken av hur sjukt det är.

Har vart ute o ätit med Hanna på TG Fridays . Hon har läst marknadsföring och tänder alltid till på sånt här, hon började direkt gå på om kundens utsatta situation och reklamations system, henne ska ta med fd gullig frisörtjej på måndag. TILLSAMMANS ÄR VI STARKA. Wish me luck.

Läste ett citat för några veckor sedan som jag inte kan bli kvitt. Det lät ungefär som följer: Det värsta du kan göra en annan människa är att ta ifrån dem rätten/möjligheten att ge  något tillbaka.
Att göra rätt för sig att ge av något man kan är en drivkraft och något som ger värde. Stod som vanligt idag mitt i ett moln av våffelos i ett lägenhetshotell för missbrukare när en ganska ung kille kom fram till mig efter att ha ätit färdigt. Han var så påtänd att han knappt höll sig på fötter, armar o ben lixom hoppade iväg utan att han hängde med. Han slängde sin pappkopp i papperskorgen så titta han på mig o surrade fram att han kunde ta ned sop påsen, för den var ju nästan full. Det skulle vara jättesnällt svarade jag. Bara processen med att få upp påsen ur hinken tog honom ett bra tag, sena vinglade han vidare på väg mot vad jag antar/hoppas var bakgården och någon slags container. Han såg iallfall glad ut, jag undrar jag om det inte var mer för att han fick göra nåt tillbaka mer än maten o pratstunden. Så goda är inte mina våfflor..... 

Jag tror alla har gjort det misstaget någongång, misstaget som ändå visar att människan är född optimist, och att hoppet är det sista som överger oss. Efter att ha bråkat med tvättmaskinen omänskligt tidigt på lördagsmorgonen inser jag till min stora förskräckelse att det inte finns något torkrum. Detta innebär att mitt pytterum under helgen varit invarderat av fuktiga kläder som alla ska vändas på lite nu och då för att torka ordentligt. Att vänta på att strumpor och töjor ska torka är en form av tortyr som redan de gamla grekerna använde sig av, mycket effektiv och kan driva det frommaste lamm till rent raseri. Bästa motgiftet mot detta visade sig vara en dag på stan med Jostein hysteriskt trevligt. Han är så rolig o glad, jag gick o småfnissa eller skrattade fulhögt hela dagen.  När kvällen kom och jag skulle klä upp mig lite för att gå till Siren min nyfunna vän som är något av det gladaste jag någonstin mött på och då är vi ändå i Norge mina vänner, iallafall har kläderna på pinkiv struntat i att torka som jag sagt åt dem och mitt planerade partylinne är fortfarande blött i sömmarna. Illa, nu är jag dessutom försenad. Det var lite för trevligt med Jostein och nu e det bråttom, så jag gör en snabb övervägning o beslutar mig för att ta linnet ändå, det torkar ju säkert snart. Detta är misstaget jag menar. Så lagom att det gör, nähä då, du får gå där med din småfuktiga tröjärm hela kvällen sen.
Förutom detta störande moment var kvällen en succe. Hos Siren var det middag och sen Singstar. Det var norska hits så jag slapp undan, men de andra damerna tog det på största allvar och sjöng med för allt vad de hade. kvällen fortsatte med dans till ett otroligt varierat musikstilsutbud på Matisse. Svetten rann av fem spratlande, skrattande brudar mitt på dansgolvet. 
Nu, söndagkväll, just hemkommen från Siren där vi idag intog glass och Bollywoodfilm, hänger det fortfarande lite elaka strumpor på stolskanten och vägrar bli torra..... Är de inte det imorgon ska jag starta ett Reclaim the Room uppror!

Johanna,Ludvig, Siren och Son som hamnat ur bild:SirenNyfunnen vän!en kopp kaffe o man e glad!