Ambuss är en transportör av patienter med vårdbehov från jämtland med avgång från ösd sjukhus till nus i umeå varje vardag,har 2 bårplatser och 9 sittande
Bemannas av 2st ambulansförare och 1 hjärtintensi skötare/ambulanssjukvårdare

Kanske bara är jag, men hur överaskad vill man bli?

Resa till Amsterdam bokad. Check! Boende fixat. check. gjort kalender med rutor att kryssa för. check. Nu är det bara 12 dagar kvar till avfärd. fånigt hur något ändå så litet kan framkalla såna totala lyckokänslor!

Tips för att göra i Amsterdam mottages med glädje!

Stegade idag iväg till min färghandlare!!  (jo, jag har en sån, har handlat där en gång förut, vi småpratar- så det räknas!) Anledningen var att köpa turkos (turkouise, menthol, mintgrön) färg till mitt projekt som jag får be att presentera vid senare tillfälle. Låt mig nu måla upp färgaffären för er. Det är ingen pysselbutik vi pratar om utan varianten omysaffär, med dunkar färg, maskiner, lite hyllor med arbetrsmaterial. 99%av kunderna har blåställ. Alla vet direkt vad de ska ha.
Iallafall så inhandlade jag sandpapper, tejp o andra mycket hantverkarliknande ting. När jag pekat ut just den nyans av färgen jag ville ha fick jag vänta på att det skulle blandas åt mig. Nu var butiken för tillfället tömd på byggarbetare o målarkunder så det var jag och de två männen som jobbade där. I surret av maskinen som blandade färg flöt inte samtalet på så där jättebra. Jag betalade, men sen stog vi mest bara där o stirrade på maskinen. De verkar dock glada att nån amatör vågat sig in och den ene utbrister efter ett tag: Här vi bjuder på en sån här o stoppar ner nåt gult i min påse. Jaha, tack säger jag o tillägger, va e det? Man ska röra om i färgen säger den ambitiösa butiksmannen. Jaha tänker jag en färgomrörare. Jag går hem med min 0,5 liters burk o innan jag gör nåt annat rörde jag om färgen.





 

Salem al Fakir och Malmö Opera Symfoniorkester. Regnet spelar ingen roll. Det var snudd på magiskt, jag kommer vara lycklig en vecka.

Hade nöjet att under sommaren introduceras till något som tydligen är lite av ett folknöje down under, Australien. Timtam slam heter det visst. Det hela går ut på att man under lite knepiga procedurer äter chokladkex med kaffe. ( ska tydligen funka med både mjölk och the oxå.... men vem väljer det när kaffe finns som alternativ?) Iallafall. Timtam heter kexet som används, vilket får motsvaras av det svenska mariekexet i kändisstatus. Ett chokladkex med fyllning, finns i olika varainter. Själva slammningen går ut på att man biter av två hörn på diagonalen, doppar ena hörnet i kaffet och suger tills man får kaffe i munnen för att då trycka in hela det nu mosiga kexet i munnen.  Det är ganska klabbigt, inget som förespråkas vid finfikat kanske. Det kräver sin beskärda del av träning för att få till. Men vem motsäger sig det när kombinationen kaffe och choklad står på spel. Min introduktion till fenomenet har dokumenterats nedan.




Du blir lite sugen va? Misströsta icke, på sidan timtam.se finns kexen att köpa samt en utförlig instruktionskurs till SLAMdelen av nöjet.

Jag vet att jag kanske e den mest konsekventa bloggare, det blir lätt för länge mellan inläggen. Så nu ska jag förekomma. Det kommer att bli ett uppehåll under juni-juli. Anledning: Kollo. kommer inte hinna/orka/fundera på o blogga då jag kommer vara upptagen med: Natthajker, spöktunnlar, överdos i risifrutti, bluffkiosker, marknadsdagar, badvaktande, gladiatorutmaningar, sjörövarslag, discodans till freestyler o markoolio, spöktunnlar, diskrumsallsång, ledarmys, köttbullsfördelning, siastavakning, studsmattekullerbyttor, utklädnad till mer eller mindre suspekta karaktärer, muggmålning, konstpysslande, korvgrillning, kanotpaddlande, tärningsletande, skrubbsårsomplåstring, flagghissning, rumsstädningsinspekterande, hejaramspåhittning och majaturneringar.

Så adjeu så länge.

Haha, Karin kommer slå mej för våga vägra punkt meningen ovan....

Jag borde inte men ibland kan jag liksom inte låta bli. Jag talar om att titta på Hells Kichen. Det är ett av de där programmen jag aldrig fattat när det sänds, men när jag flippar och hittar dt så fastnar jag. Jag borde inte för jag blir alldeles uppstressed. Men det är nåt med hans totalt förkastliga ilska och massa amerikaner som paktar och bränner räkor. En sak som dock alltid slår mig är att varje matsåpa alltid verkar ha nåt som heter Wellington på menyn. nåt med kött och något alla verkar beställa. Var därför tvungen att kolla upp. Det visade sig vara kött i smördeg bakat i ugn. Visste ni det? en pimpad version av köttfärslimpa. På obestämd sändningstid!

...var sista gången, men I've still got it. Slog ut grabbarna i rundpingis. Det bådar gott för onsdagens brännbollsmatch. Startar min nya vecka med ett leende på läpparna.

Gå genom svängdörr med överförfriskad äldre herre med tvivelaktig kroppsodör.

Plast: Ingången till köpcentret Entré. Malmö.

Varför: För att han såg ut som en alldeles funktionell svängdörrsresenär från håll, och svängdörrar är annars kända för att spara tidtill skillnad från "drag- gå igenom" modellen. För sent insåg jag premisserna.

Tid: Ja, det tog väl runt en åtta till tio minuter att ta sig från ut till insidan av bygget.

Genomförandet: Jag smiter in precis innan den inglasade "tårtbiten" tar slut. Det är bara en man ( vår fyllevän) där inne och från början sådeles gott om plats. Man måste dock ganska snabbt komma in i  den automatiska svängdörrstakten, vilken mannen på pikalurven inte gör, utan istället  drumlar ett steg höger, ett vänster innan han äntligen får ena foten lite framför den andra.  Han ackopanjerar sina steg med famlande armar och mumlande svordomsljud.Eftersom svängdörren är konstruerad att stanna när någon i är för nära någon av fram eller bak "dörrarna" så dansade jag och mannen nån ytterst konstig vals där inne i vår bur. Han vinglade och jag försökte parera. Dörrarna fick dille ( med all rätt, både jag och mannen var på dem några gånger var), vilket medförde att den lilla framgång vi hade att röra oss framåt stannades av). Det hade nu bildats en mindre välmenande publik runtom glasdörrarna. Någon försökte viftandes visa mannen vilket håll han skulle åt, andra fascinerades nog mest av vår lilla uppvisning i skutt-hopp-tillbaka-dans. Väl ute på andra sidan insåg mannen uppmärksamheten på honom och gjorde som vilken artist som hest skulle. Bugade och slog ihop händerna i en vinnargest ovanför huvudet.

Omdöme: Kanske en humla av tio möjliga. vill man bjuda på på kvällens underhållning kan detta vara ett tips. skaffa dock en luftkonditionerad bur då.