Hallå.

Ska skicka två vänner på blindate med varandra. Jag har styrt upp tid, men behöver tips om vilken aktivitet jag ska skicka dem på.... Nån där ute med förslag?

I storstaden åker man tunnelbana, det är upplevelse i sig där uppförandekoden är "håll käften och se sur ut"och det anses tydligen INTE lämpligt att utbrista i ett exalterat OHiiiiiii varje gång ni lämnar en station.
Systern min bor i Solna och jag fick därför möjligheten att bekanta mig lite extra med just denna station. Målat i orange/röd känner man sig omsluten av värme. 
Jag kände mig exakt som en av de där glada gruppen röda blodkroppar som fick vara med om en massa äventyr i serien en cell-sam historia. Hela den känslan framkallade i sin tur en våg av glada minnen. Jag går i trean. Det är OÄ, fröken lämnar klassrummet för att komma tillbaka med den höga tv-vagnen från materialrummet. Hon sätter i sladden för att sedan klia sig lite i huvudet och mumla " hur fungerar det här nu då?" Hon hämtar teknikkunnig lärare som sätter in vhs:en och sedan trycker på den stora blåa playknappen. Det sprakar till och klassrummet fylls av tonerna till "livet,livet,livet" fröken går och släcker ljusrörslamporna i taket. Klassrummet andas förväntan. Vi ska få se tecknadfilm på lektionen.

För egen reflektion se nedan:

Jobbar ute på kvällar har många bra sidor. En av dem är att man upplever ett helt annat folkslag än de som visar sig dagtid. Mycket mer intresanta människor, eftersom de oftast hörs och syns mycket mer. Senast igår gjorde jag och min kollega oss en ny bekantskap. Man i sina bästa dagar står med en guitarr i ena handen, systemetpåse i den andra och killar en lejonstaty under hakan någonstans i city-Malmö. När I och jag lugnt spatserar förbi börjar mannen sjunga/yla fram melodi och vissa utvalda ord ur den gamla dängan "in the djungle the lion sleeps tonight". Han försöker föbrilt få oss att haka på i refrängen, när detta inte lyckas tycker han istället att det är på plats att han berättar valda delar ur sin livshsitoria för oss. Till bilden hör att mannen har en härlig och väl överdriven amerikansk brytning på sin svenska SOM han inte alls fått under nån uppväxt i staterna utan helt sonika bara valt att lägga till sitt språk och utal. Han vill så gärna ha ett amerikanskt arv, och säger sig själv härstamma i rakt nedstigande led från en mycket krigisk indianstam. 

- DOM KAN KALLA MIG VIT, vrålar han, MEN JAG ÄR RÖÖÖÖÖÖD. han dunkar sig själv för hjärtat för att understryka sin poäng.

-Jag kan bevisa det, fortsätter han, nu i mer förtolig ton.  Mannen står cirka 30 cm från mig och min kollega, alkoholhalten i hans kropp har grumlat känslan för personliga sfärer avsevärt. Plötsligt drar mannen in ett djupt och ljudligt andetag. Han blåser upp kinderna, stänger munnen och håller andan så i typ 10 sekunder. Hans ögon är uppspärrade och sakta blir hans ansikte rödare.
Där står vi två socialarbetare, mitt på stora gatan i malmö, runt om minglar nattsvirare, vi står ansikte mot ansikte med en vuxen man som håller andan och stirrar stint på oss. Röda ögon, uppblåsta kinder och sin gitarr har han med ena armen lyft över huvudet.

- SÅG NI! utbrister han stolt när han sekunder senare andats ut, jag kan bli röd HUR LÄTT SOM HELST. Jag ÄR en äkta indian.