ajm a skrattman
Kändisspan i Malmö görs inte vare dag därför var det dubbel lycka när jag häromdagen stannade vid rött ljus och inser att jag hamnat brevid SVTs talkshowhost ROBIN. För er som inte sett progammet kan jag meddela att det iofs inte är bottenskrap a la grillad, men kanske inte värt att banda heller. Dock fanns ett hos Johanna MYCKET uppskattat inslag. Följande inslag överaskade mig glatt någon grå måndagskväll i höstas, och hade som följd att det sprutade intaget kaffe ur näsan på mig för at jag skrattade så mycket.
http://www.youtube.com/watch?v=cfFya4UQHMQ (titta INNAN ni läser vidare)
Nu stog jag här brevid en av huvudaktörerna och minnet av sketchen kom så starkt att jag till min egen förvåning börjar gapskratta högt och tydligt. sneglar mellan fnissattackerna på honom brevid och möts av en förfärad "hon e galen" min. Så mitt möte med Malmös kändiselit gick väl sisådär, men grämer jag mej för det. NÄHE...jag log istället dagen igenom åt bomdilidilibombom!!
Ps. Smäm, vart går gränsen för fööööör långt? ds.
http://www.youtube.com/watch?v=cfFya4UQHMQ (titta INNAN ni läser vidare)
Nu stog jag här brevid en av huvudaktörerna och minnet av sketchen kom så starkt att jag till min egen förvåning börjar gapskratta högt och tydligt. sneglar mellan fnissattackerna på honom brevid och möts av en förfärad "hon e galen" min. Så mitt möte med Malmös kändiselit gick väl sisådär, men grämer jag mej för det. NÄHE...jag log istället dagen igenom åt bomdilidilibombom!!
Ps. Smäm, vart går gränsen för fööööör långt? ds.
well well wellington
Jag borde inte men ibland kan jag liksom inte låta bli. Jag talar om att titta på Hells Kichen. Det är ett av de där programmen jag aldrig fattat när det sänds, men när jag flippar och hittar dt så fastnar jag. Jag borde inte för jag blir alldeles uppstressed. Men det är nåt med hans totalt förkastliga ilska och massa amerikaner som paktar och bränner räkor. En sak som dock alltid slår mig är att varje matsåpa alltid verkar ha nåt som heter Wellington på menyn. nåt med kött och något alla verkar beställa. Var därför tvungen att kolla upp. Det visade sig vara kött i smördeg bakat i ugn. Visste ni det? en pimpad version av köttfärslimpa. På obestämd sändningstid!
me myself and I
Var ute och promenerade igår när jag plötsligt mötte mig själv. Ytterst märklig upplevelse, förvisso var jag lite svarthårigare än vanligt, hade lyckats skaka av mig några kilon och tydligen piercat mitt vänstra ögonbryn men det var jag det gick det INTE att ta miste på. Ingen annan på denna runda planet vi kallar hem kan nämnligen packa så uselt och sedan desperat försöka transportera dessa fullpackade kollin till väskor till närsmsta incheckningsdisk/tågstation.
Jag har i mitt liv spenderat en överdrivet hög andel åt att släpa på min mycket uppskattade men alldeles för stora väska. Till och från tågstationer, till och från flygplatser, längst gator i Östersund, London, Delhi. På tunnelbanan, genom flygplatser. Nu tänker vanligt folk..OCH? men det är här den totala bristen på packningskunskap spelar in. Eftersom jag vägrar gripa ett bra packningssystem så är det inte BARA denna enoma sak till resväska som ska med. Plussa på "handbagagen" där jag snittar en vikt på 15 kilo ( vad kan jag säga, böcker, anteckningsblock, smycken o vattenflaska blir det!!) sen e det datorn som ska med, en extra påse med det där man intefår ner nån annanstans, handväskan med det viktiga papper o sånt, pressbyråkasse med macka o krysstidningen. Utöver detta har jag ständigt minst en fyra lager kläder på mig, för att få med dem. jag har aldrig anlänt fräsch, det är svårt när man stressat (ALLTID STRESSAD!) småspringer i sin michelingubbeoutfitsläpandes på ett bagage som hade fått Mobergs utvandrare att blekna!
Jag har heller aldrig, villket kanske förvånar föga så här långt in i inlägget, klarat mig under flygbolagets max för bagagevikt. Mitt personbästa ligger på en 17 kilos övervikt. Skulle jag flytta till Afrika då? Nej, jag skulle bara till London. Det bör även tilläggas att jag dock aldrig heller betalat något för övervikten nånsin, vilket lett till att min mamma helt på allvar tror att jag har fixat mig en deal, antingen med flygpersonal worldwide eller HAN där uppe. Jag säger inget, menar bara att jag har ett öga för vilken incheckningskö man ska ta, hur man ska tilltala personen i luckan och hur man uppehåller denne när viktsiffrorna syns.
All denna information kände jag att min look-a-like borde få ta del av. Svårigheten var bara hur så mycket kunskap skulle överföras på de två sekunderna jag hade på mig innan hon klev på den buss hon stig o väntade på. Jag valde istället på att telepatera allt detta samtidigt som jag för att visa min omtanke sa ett litet "lycka till" med en välmenande ytterst förstående nick när jag hjälpte henne på med några av de 15 väskorna på bussen. När bussen åkte iväg stog jag kvar på hållplatsen och såg efter den samtidigt som jag inom mig tänkte: ja du, nu sätts du verkligen på prov min vän. Look-a-liken såg ut genom fönstret mötte min blick med hela hennes mimik såg man att hon tänkte: hmm...knepig tjej....
Jag har i mitt liv spenderat en överdrivet hög andel åt att släpa på min mycket uppskattade men alldeles för stora väska. Till och från tågstationer, till och från flygplatser, längst gator i Östersund, London, Delhi. På tunnelbanan, genom flygplatser. Nu tänker vanligt folk..OCH? men det är här den totala bristen på packningskunskap spelar in. Eftersom jag vägrar gripa ett bra packningssystem så är det inte BARA denna enoma sak till resväska som ska med. Plussa på "handbagagen" där jag snittar en vikt på 15 kilo ( vad kan jag säga, böcker, anteckningsblock, smycken o vattenflaska blir det!!) sen e det datorn som ska med, en extra påse med det där man intefår ner nån annanstans, handväskan med det viktiga papper o sånt, pressbyråkasse med macka o krysstidningen. Utöver detta har jag ständigt minst en fyra lager kläder på mig, för att få med dem. jag har aldrig anlänt fräsch, det är svårt när man stressat (ALLTID STRESSAD!) småspringer i sin michelingubbeoutfitsläpandes på ett bagage som hade fått Mobergs utvandrare att blekna!
Jag har heller aldrig, villket kanske förvånar föga så här långt in i inlägget, klarat mig under flygbolagets max för bagagevikt. Mitt personbästa ligger på en 17 kilos övervikt. Skulle jag flytta till Afrika då? Nej, jag skulle bara till London. Det bör även tilläggas att jag dock aldrig heller betalat något för övervikten nånsin, vilket lett till att min mamma helt på allvar tror att jag har fixat mig en deal, antingen med flygpersonal worldwide eller HAN där uppe. Jag säger inget, menar bara att jag har ett öga för vilken incheckningskö man ska ta, hur man ska tilltala personen i luckan och hur man uppehåller denne när viktsiffrorna syns.
All denna information kände jag att min look-a-like borde få ta del av. Svårigheten var bara hur så mycket kunskap skulle överföras på de två sekunderna jag hade på mig innan hon klev på den buss hon stig o väntade på. Jag valde istället på att telepatera allt detta samtidigt som jag för att visa min omtanke sa ett litet "lycka till" med en välmenande ytterst förstående nick när jag hjälpte henne på med några av de 15 väskorna på bussen. När bussen åkte iväg stog jag kvar på hållplatsen och såg efter den samtidigt som jag inom mig tänkte: ja du, nu sätts du verkligen på prov min vän. Look-a-liken såg ut genom fönstret mötte min blick med hela hennes mimik såg man att hon tänkte: hmm...knepig tjej....
Kvarterslokalen i Storvreta..
...var sista gången, men I've still got it. Slog ut grabbarna i rundpingis. Det bådar gott för onsdagens brännbollsmatch. Startar min nya vecka med ett leende på läpparna.