En ode to Maja

om du tycker följande är roligt har du ett strålande sinne för humor. det e allt jag har o säga om det.


jomensåatt då vet ni

Blev just påmind om följande historia utspelad i tjänsten under Malmöfestivalen i somras. Jag och en kollega går i centralare delarna av stan, det e festival med allt vad det innebär av människors ljudnivå och promillehalter. Inne i en gränd står en man och kissar mot en bil. Detta noteras av socJohanna som onödigt, men mest till den nivå att jag himlar lite med ögonen. Nån timme senare passeras samma gränd av oss två arbetande kvinnor. Nu står två män vid bilen, den ene är alldeles uppenbart bilens ägare, vi är kanske en  tio meter från herrarna när jag av någon outgrundlig anledning får för mig att informationen om tidigare händelse måste fram till ägaren.
- Du nån har kissat på din bil, ropar jag till ägaren med  en "sorryaxelryckning".
- HE? replikerar ägaren
- Nån har kissat på din bil ropar jag lite högre och mer välartikulerat.
- WHAT?
jaha...  engelskspråkigt alltså
- Someone peed on your car!
min kollega är nu engagerad och förtydligar med PEED...CAR
-WHAT?
Nu gapar jag o min kollega unisont ut samma budskap, varpå mannen vänder sig till sin vän och på främmande språk funderar över vad de två damerna (vi) skriker om. Jag vääljer en mer sofistikerad väg och gapar nu
-SOMEONE URINATED ON YOUR CAR!!!
möts fortfarande av två mäns totala oförstående blickar, och nu har det liksom blivit en grej av det hela. Jag har påbörjat nåt och nu är det mitt livs uppdrag att få fram denna informationen rätt. Därför börjar både jag och min kollega nu gestikulera och anatomiskt visa hur kissandet på bilen gick till. Mitt i allt, där vi står och viftar med armerna i skrevhöjd inser vi att vi har publik. Ett tiotal ungdomar ( dom vi BORDE prata livsfrågor med) har bildat en skrattande folksamling.
-AHA! hörs det från en av männen.
-ja, just det mumlar jag. Lite antiklimax på föreställningen när det sakta går upp för mig att mannen jag så enträget försökt förmedla informationen åt inte riktigt tycker att det är så farligt.
-jomensåatt... sorry! ropar jag, ler lite medlidsamt och blir ivägdragen av min kollega. Allt kompanjerat av skrattsalvor från ett gäng festivalglada femtonåringar....