if you dont know it by now

Det borde vara bevisat snart. Att paradisasken helt knockat alladin av banan.
Jobbet hade julmingel/afterwork igår. Inte min arbetsgrupp dock, vi jobbar kvällar och fick därför försöka arbeta vägg i vägg med resterande enhetens mingelljud samt senare gammal traditionsenliga singgstarmedleys. Men tänkte vi, det är värt att stå ut med främling skränandes genom korridorerna , för det kommer bli en massa mysmingelmat över till oss. Mycket riktigt hälsar chefer och annan partyglad personal att det finns massa mat i kylen kvar åt oss och CHOCKLADASKAR! Lyckan var total och varade säkert i en fem minuter tills min grupp inser att även om det står fyra askar kvar så är det bara mörka likörpraliner kvar. Lite antiklimax, dock är min huvudtes i detta inlägg snarast bevisat. Om man inte ens kan få medelålders komunalanställda och soctanter att få ner ägglikören och hans vänner då är loppet kört ochdet är dags att lägga ner alladinasken till förmån för paradis. må så vara att den förstnämnda färgmässigt gör sig bättre på julbordet...
AMEN

Det får vara nog

Med jobbanekdoter snart, men jag har ju mest bara jobbat det sista och då är det där det roliga (jaja, beroende på betraktaren) händer. Iallafall, här kommer en till ska försöka hålla mig undan dem ett tag framöver sedan.

Scenen är följande. Det är fredag natt, jag och min kollega ( som förövrigt står för grodorna i båda nedstående inläggen) är ute i en ödsligare del av stan. Vi är klädda i våra ljusa reflexjackor och påminner mest om stå stoppade mumintroll. det är iallafall kallt, natt, ödsligt och tyst.

Jag: Oh, det är verkligen helt tyst o lugnt ikväll

lång tystnad

Kollega: Stiiiiiiiilla naaaaaatt heeeeeliga naaaaaatt....


jobb helg

Dagens start på jobbet


Kollega: hej Johanna
Jag: hej
K: ser trött ut idag
J uppe tidigt o hjälpte en kompis me hennes projekt i rosengård..
K: det tror jag inte
j: jo, men jag...
K: NEJ.
J: nähe, ja det låg väl en naken inoljad man i min säng igår när jag kom hem då
K: just det.

En tisdag

Jag o min kollega är ute och jobbar, vi möter en kvinna som stannat vid en sån där grön kupformad, komunal papperskorg. Just som vi går förbi lutar sig kvinnan fram knackar på papperskorgens tak, och ropar in i öppningen "Linda är du hemma?".  Vet inte vilken diagnos kvinnan har, men funderar på vad min kollega har att skylla på som helt sonika stannar upp, pekar på en annan pappaerskorg och enkelt konstaterar till kvinnan " Nä, hon gck precis till grannen".

Idag e det dock onsdag och jag har ett projekt. ett "terracottafärgat" (in swiiden wi kall it bajsbrunt) rum skola bliva vitt. den som har mest färg i håret vinner!